Att stirra på ett otrevligt sätt, att ta upp rasistiska teman i diskussioner och ställa för många frågor, som: finns det rent vatten där du kommer ifrån, är exempel på sårande bemötande, säger Sani Mervola. (Foto: Maria Saaristo)

Sani Mervola, 16, adopterades från Sydafrika till Finland när hon var två. Hon har vuxit upp i Helsingfors och studerar första året på en yrkeshögskola till barnledare. Sani drömmer om att i framtiden arbeta som tränare på VM-nivå i cheerleading.

– Jag tror att jag har lika bra möjligheter att nå mina mål som alla andra, jag tror att alla har det, bara man kämpar för att uppnå sina mål.

Sani Mervola blev överraskad när hon hörde hur allmänna upplevelser av rasism är bland personer med afrikanskt ursprung i Finland.

– Visst vet jag att det finns mycket rasister, speciellt bland äldre generationer och utanför huvudstadsregionen men bland unga personer i huvudstadsregionen är situationen ganska bra.

Rasism i vardagen: blickar som gör dig illa till mods

– När jag gick på dagis ville andra barn röra mitt hår. Jag var den enda i gruppen som hade afrohår och jag tyckte inte alls om att andra rörde i det, även om de gav mig komplimanger för mitt hår.

I lågstadieåldern blev Mervola kallad för N-ordet, några gånger.

– En gång var det en halvbekant i skolan som sa det. Efter att det hände ringde jag mamma och grät i telefonen. Hon sa att jag skulle komma hem.

Personen i fråga bad senare om ursäkt och sa att hen inte hade menat det, att hen hade varit arg. Men händelsen lade djupa spår.

– Efter händelsen talade jag inte längre med personen och jag skulle inte hälsa på personen, om jag stötte på hen idag.

I dagens läge kan upplevelser av rasism uppstå i möten med obekanta.

– När jag promenerar hem kan det hända att någon äldre person säger något eller stirrar på mig på ett obehagligt sätt, allt för länge. Och när jag sitter i en buss och ser på min telefon kan jag märka att någon stirrar på mig från sidan. Men det är mest småsaker, och jag ignorerar dem.

Öppen rasism sårar

När människor klart signalerar att de är rasister, genom tal eller symboler, känner sig personer med utländsk bakgrund i deras närhet obekväma, även om rasisterna inte talar direkt till dem.

– Därför skulle det vara viktigt att personer med rasistiska åsikter håller åsikterna för sig själva, och inte heller stoltserar med dem på sociala medier som Tiktok. Känslan av att bli rasistiskt bemött är ångestfylld och ger dig känslan av att du vill bort ur situationen. Av att alla tittar på dig, av att alla hatar dig för att du har en annan hudfärg.

När Sani Mervola var liten fanns det stunder då hon skulle ha velat se ut som alla andra.

– Men idag älskar jag att vara afrikansk. Det är en fin egenskap. Var stolta över er etnicitet.

Enligt Sani Mervola är respekt nyckeln till att personer med utländsk bakgrund ska känna sig som hemma i Finland.

– Behandla alla lika, vi är alla lika, oberoende av vår etniska bakgrund.

En gång besökte vi en skola i Helsingfors. En tränare med afrikanskt ursprung kom lite senare och då sa ett barn till mig “där kommer din bror”. Jag var lite förvånad, men vad kan man göra när man ser annorlunda ut, annat än att visa gott exempel, så att människor får positiva erfarenheter av invandrare, säger Tabu Hossaini. (Foto: Maria Saaristo)

Tabu Hossaini, 29, flyttade till Finland som flykting när han var tolv. Hossainis föräldrar härstammar från Afghanistan men själv föddes han i Iran där familjen levde fram till flytten år 2006.

– Flytten till Finland kom som en chock. Det fanns ett politiskt hot mot min far och mina föräldrar berättade ingenting om planen för oss barn i förväg.

När Hossainis familj kom till Finland placerades de bland sjöar och skogar i Haukivuori nära Sankt Michel.

– Vi kunde inte förstå vad vi skulle göra mitt i ingenstans.

Under sommarmånaderna såg familjen Hossaini inte många människor men i augusti fick Tabu Hossaini börja skolan.

– I skolan lärde jag mig finska ganska fort och blev bekant med människor från trakten. Då hittade jag en egen frid på orten och insåg att det var bra att vara i Haukivuori.

Bland ortsbefolkningen fanns personer som inte gillade att det kom folk från andra länder men det fanns också välkomnande människor som bjöd med till evenemang och som lärde Tabu Hossaini om seder och kultur i det nya hemlandet.

År 2009 flyttade familjen till Helsingfors.

– Jag kunde inte tro att det var samma land. I Helsingfors hälsar grannar inte på varandra. Haukivuori var en social by, här var det mycket mindre socialt.

Rasism i vardagen: kollektivtrafik och okända

Har du blivit rasistiskt bemött i Finland?

– Min värsta upplevelse var när jag gick in i en buss. Samtidigt gick tonåriga flickor in i bussen och då hörde jag en röst bakom mig. En äldre, berusad kvinna som högljutt undrade hur flickorna täcks gå bredvid en sådan här. Om de inte förstår att jag kommer att våldta dem, att sprätta upp dem och sälja deras inälvor.

Då vände sig Tabu Hossaini mot kvinnan, som spottade honom i ansiktet.

Tabu Hossaini minns en gång när en nära vän till honom gick in i bussen. Hon hade ett litet barn som var trött och grät i en barnvagn. När hon gick in i bussen skrek en äldre man “Painu v……. täältä” åt henne.

När Tabu Hossaini började i armén var den första kommentaren han fick höra “Här kommer nu en sådan här mamu”. När personen som sa de senare lärde känna Hossaini sa han att han skulle ha tänkt annorlunda om han skulle ha vetat att det finns invandrare som Tabu Hossaini.

– Det finns invandrare som inte uppför sig så bra. När jag får höra tråkiga kommentarer tänker jag alltid att personen som säger det kanske har haft dåliga erfarenheter av invandrare eller har hört om andra som har haft det. Det kan jag också förstå. Därför är det viktigt att visa gott exempel och att du har ett stort hjärta, människor märker och förstår det nog.

En gång åkte Hossaini buss tillsammans med sina föräldrar. Det fanns en grupp med människor på bussen som talade nedlåtande om familjen. Hossainis föräldrar undrade oroligt vad människorna talade om.

– Då sade jag att de säger positiva saker om oss. På det viset svängde jag upplevelsen för mina föräldrar, de har redan varit med om så mycket negativt i Iran.

Mycket bättre än Iran

Tabu Hossaini känner sig välkommen i Finland och upplever att han har blivit väl bemött här. Situationen här är mycket bättre än vad den är för personer med afghanskt ursprung i Iran.

– I Iran var rasismen mot afghaner rå. Fysiskt våld förekom dagligen och också lärarna deltog i den. Min lärare sa att jag klarade mig så bra i skolan att jag kunde vara en iranier, men mina föräldrar ville de skicka tillbaka till Afghanistan.

Personer med afghanskt ursprung blev också systematiskt kidnappade i Iran. Hossainis bror fördes två gånger bort i en paketbil. Sedan hade släktingarna en möjlighet att lösa ut honom mot pengar.

Outnyttjat potential

Idag arbetar Tabu Hossaini som handledare på NMKY. För att invandrare bättre skulle integreras i Finland tror Hossaini att det är viktigt att de får lära sig språket, att de får bekanta sig med kulturen på djupet, besöka också byar, att de har saker att göra och att de får lära sig vad man kan göra i naturen. Hossaini ser också ett outnyttjat potential i äldre invandrare som kan ha färdigheter som kunde utnyttjas i jordbruket.

– Äldre invandrare kan vara lågt utbildade och ha svårt att lära sig språket, men de mår bra av att göra något och de kan ha kunskaper och erfarenhet av djurskötsel och odling.

Maria Saaristo