Bonnard var en betydande kolorist som höll sig utanför tidens stora konstnärliga rörelser. Det går ändå att placera honom in i den franska postimpressionismens kontext. Han lät sig inspireras av de impressionistiska förebilderna förhållandevis sent men de satte sina spår i hans konst. Han hör hemma i övergången från impressionismen till modernismen. Färgerna och stilen får så småningom en större betydelse än det målade objektet. Bonnard föredrog vardagliga och intima motiv, men målade också landskapsmålningar och urbana scener.

Utställningen ”Bonnard och Norden” på Nationalmuseum i Stockholm gör gällande att det var i Norden Bonnard fick sitt internationella genombrott. Någonting i hans konst tilltalade just nordiska konstnärer innan resten av världen upptäckte honom och det är hela grundidén med utställningen, att visa hur nordbor tog efter honom och vilka konstnärer som gjorde det. Utställningen innehåller ett brett urval av verk av Bonnard och man får en mångsidig bild av honom som konstnär.

När det gäller Finlands konsthistoria, var det Septemgruppen som lät sig influeras av Bonnard. I gruppen ingick rätt stora namn som Magnus Enckell och Ellen Thesleff. Även Yrjö Ollila hör till de finländska konstnärer vars verk finns med i utställningen på Nationalmuseum i Stockholm. Den danska konsten ser inte ut att ha blivit påverkad i någon nämnvärd grad, men Harald Giersings Damporträtt från 1908 har valts med för att visa hur hans tidiga verk hade stilmässiga likheter.

Marat i badkaret och Charlotte Corday (1930) hör till de av Edvard Munchs mästerverk som har lånats ut av Munchmuseet i Oslo till Nationalmuseum i Stockholm för utställningen Bonnard och Norden. Målningen är inte den enda som Munch målade där motivet är mordet på revolutionsledaren Jean-Paul Marat den 13 juli 1793 i Paris. (Foto: Topi Lappalainen)

Det mest fascinerande inslaget i utställningen är hur samtida norska konstnärer förhöll sig till Bonnard. Edvard Munch stod för det tyngsta bidraget när det gäller introduktionen av modern konst i Norge. En annan betydande norsk konstnär i det sammanhanget var Thorvald Erichsen. Av dessa verkar det vara Erichsen som i större grad påverkades av Bonnard. Eventuellt var det just Erichsen som lät sig inspireras allra mest av alla samtida nordiska konstnärer. Edvard Munch är hur som helst rätt väl representerad i utställningen dit man har fått tavlor från Munchmuseet i Oslo och ett verk från en privat samling i Schweiz. Munch var betydligt mer banbrytande i konsthistoriskt hänseende än den några år yngre Bonnard. Något slags släktskap finns det mellan de två mästarna, men det är svårare att tänka att här har inflytandet från Bonnard fört Munch i en viss riktning, som det ser ut att vara i Erichsens fall. Munchs mästerverk stjäl på sitt sätt hela showen. Bonnards tavlor är imponerande och vackra att beskåda men när de ställs bredvid Munchs, känns det som om utställningens höjdpunkt har med Munch och hans gränslösa talang att göra.

Bonnards personhistoria är intressant och även hustrun som kallade sig Marthe Solange som konstnär målade stilleben. Även några av hennes verk ingår i utställningen. Hustrun var dock i första hand känd som Bonnards musa och modell. Kompositören Claude Terrasse var en jämnårig vän, både han och Bonnard föddes år 1867. Hans musik inspirerade Bonnards konst och han också poserade för Bonnard med sin familj. En sympatisk detalj i utställningen är de rum där man kan höra klassisk musik och det gäller Terrasse, Ravel och Debussy. Man kommer bättre in i stämningen och in i Bonnards värld när inte alla sinnesintryck styrs av det man ser framför sig utan också av vad man hör.

I Sverige var det Göteborgskolorismen som tog influenser av Bonnard. Konstnärer som Ragnar Sandberg, Karin Parrow och Ivan Ivarson blev imponerade av de verk av Bonnard som fanns till att beskåda i Sverige. Där finns intressanta likheter när man betraktar deras tavlor, men det bleknar med den delen av utställningen som har med Bonnards relation med den samtida norska konsten att göra. Att det finns så rikligt med norsk konst i utställningen är ingen slump. I Stockholm pågår utställningen till den 18 maj 2025 och sedan är det dags för utställningen att beskådas på Lillehammer Kunstmuseum från 14 juni till 19 oktober 2025.

I början av sin karriär blev Bonnard känd i Frankrike som affischkonstnär och denna affisch för France-Champagne från 1891 härrör från den tidiga perioden. Hans vilja att engagera sig i affischkonst var dock begränsad och i de få fall han skapade affischer var det viktigt att han kände ett personligt intresse för projektet. (Foto: Topi Lappalainen)