Gästen för avsnittet är Kristina Stenman som arbetar som diskrimineringsombudsman och hon får inleda med att förklara vad diskriminering är för något.

– Man behandlas olika eller sämre än en annan person i en motsvarande situation, svarar Stenman.

Diskriminering kan vara både direkt och indirekt. Enligt Stenman kan man ibland ha som avsikt att behandla alla lika men slutresultatet är ändå diskriminerande. Sedan finns det direkt diskriminering där avsikten är klar.

– Det finns trakasserier på olika håll i samhället. Det gäller både offentliga och privata tjänster, förklarar Stenman.

Ett exempel på diskriminering är om man inte kommer in på restaurang på grund av sin klädsel eller etniska ursprung.

I hatprat förringar men en hel grupp och nedvärderar den.

– Det handlar om hatprat när man vänder sig mot en persons personliga egenskaper, konstaterar Stenman och tillägger att det finns en gråzon där vi alla har ansvar.

Diskrimineringsombudsmannens byrå har telefonjour. Man kan dessutom skicka epost, fylla i en enkät på webbplatsen eller kontakta byrån via chatten.

Efter en kort intervjudel diskuterar Åkers, Storbjörk och Stenman vad man kan göra åt dessa problem.

Åkers påminner om att Donald Trump har haft som stil att gå åt person och som president fick han sätta debatten som fick stora konsekvenser.

Vad barn och unga får uppleva på nätet är något som bekymrar Stenman.

– Det är fruktansvärt destruktivt för hela ens utveckling när en sådan här diskussion förföljer en, säger Stenman om när barn och unga drabbas av hatprat.

Åkers betonar de sociala mediernas betydelse nu när kontakterna i första hand är digitala i pandemitider.

Stenman påminner om vikten av att skolorna har en likabehandlings- och jämställdhetsplan.

– Ungdomsarbete i kommunerna har en jätteviktig roll, säger Stenman.

Om sociala medier nämner Stenman de stora plattformerna som Facebook och Twitter kan stänga konton som man gjorde med president Trump men tröskeln till det är hög.

Storbjörk säger att gå på person är ett billigt knep i politiken men att sådant förekommer, inte minst med tanke på att man går till kommunalval.

Stenman påminner om att politiker måste tåla kritik, till exempel en ganska hård satir men det är inte lämpligt att angripa någon på grund av att man är kvinna, hör till en sexuell minoritet eller är till exempel av afrikansk härkomst.

Åkers konstaterar att kritiken är hårdare mot personer som hör till de grupperna, till exempel kvinnornas utseende och sexualitet lyfts fram och rasifierade personer, sådana med icke-europeiskt ursprung drabbas.

Storbjörk säger sig inte ha upplevt den grövsta formen av hatprat i politiken och det har inte heller Åkers fast hon säger att på sociala medier går det klart grövre till och också hon har fått ovälkomna inviter och bilder.

– Personer med invandrarbakgrund är underrepresenterade i kommunfullmäktige i Österbotten, påminner Stenman och fortsätter att om sådana personer inte vågar ställa upp på grund av hatprat, är det ett hot mot demokratin.