Gästerna för avsnittet är Jarmo Hällmark, förtroendeman och vårdare på Vasa centralsjukhus samt Inger Östergård som har en lång erfarenhet av vårdarbetet och som nuförtiden är pensionär och ordförande för De Sjukas Väl i huvudstadsregionen.

– Våra vårdare far till Sverige och Norge och Danmark. Där kan man påverka sin arbetstid på ett helt annat sätt än här i Finland, säger Hällmark.

Vissa åker även till England eller Saudiarabien men det typiska är att man åker till någonstans i Norden av språkliga orsaker.

– Norge och Sverige har mer personalstyrka än Finland.

Hällmark påpekar också att lönenivån i Finland inte är konkurrenskraftig inom Norden. I Norge och Sverige jobbar vårdare via bemanningsföretag.

Vissa sjukvårdsdistrikt i Finland betalar betydligt högre alarmpeng än andra, i Östra Finland kan det vara mer än dubbelt så mycket än i Vasa sjukvårdsdistrikt.

– Pengar underlättar men jobbet blir inte lättare fast man får 1 000 euro mer i månaden, konstaterar Hällmark.

Erfarenhetstillägget är enligt honom för lågt och efter tio år är det bara avtalsenliga lönehöjningar som gäller.

Hällmark är missnöjd med hur coronastödet har distribuerats i Finland.

– I det övriga Norden öronmärker man pengarna till vården.

Han är också kritisk till det att man säger att arbetsmarknadens parter avgör lönefrågan.

– Vården blir aldrig bättre om man inte förbättrar vårdarnas villkor. Därför kandiderar jag, säger Hällmark om områdesvalet.

Storbjörk, Åkers och Östergård för en relativt samstämmig diskussion om vårdarkrisen.

– Sjukskötaryrket är världens bästa profession, det har jag alltid tyckt, säger Östergård.

– Inom akutvården har vårdtiden blivit kortare. Arbetet blir hela tiden tyngre och tyngre. Man skulle vilja ge en god vård men man har inte tid, listar hon problem i den nuvarande krissituationen.

Åkers berättar att hon har sommarjobbat två somrar inom hemservice.

Storbjörk efterlyser konkreta lösningar, högre lön och bättre arbetsvillkor, arbetsklimatet inte att förglömma.

– Arbetsledningssystemet inom vården är inte alltid det bästa. Sjukskötaren vet hur man ska organisera sitt arbete men det går enligt vissa rutiner och det orkar man inte med, berättar Östergård.

– En av parterna är politikerna i egenskap av arbetsgivare inom den offentliga sektorn, påpekar Storbjörk.

– Det är frågan om hur samhället prioriterar, håller Östergård med.

– Vårdsektorn måste få kosta, säger Åkers och betonar att vi lever allt längre nuförtiden.

– Det finns ingenting att effektivera, säger Östergård om kraven på att göra vården mer effektiv.

– Finns människan till för systemet eller systemet till för människan?, frågar Storbjörk.

Östergård förklarar att via bemanningsföretag får man reglera när man går på jobb, med tanke på de vårdare som åker till det övriga Norden och jobbar där via bemanningsföretag.

Storbjörk menar att det är bra att samma system med bemanningsföretag inte är så utbrett i Finland, för att man kan åtgärda problemen inom den offentliga sektorn.

– Jag har föreslagit i Österbotten kortare arbetstider med bibehållen lön inom äldreomsorgen, säger Storbjörk.

Östergård anser precis som Hällmark att coronastödpengarna borde vara öronmärkta till vården.

Åkers argumenterar utifrån sin kommunalpolitiska erfarenhet i Korsholm att man ändå borde kunna lita på de demokratiskt valda kommunala beslutsfattarna.

– Man borde lite kunna anpassa det enligt lokala sammanhang.

– Den kommunala självbestämmanderätten är ganska viktig, håller Storbjörk med men påpekar att vårdreformen leder i praktiken till öronmärkta pengar, eftersom välfärdsområden inte har lika många uppgifter att fördela pengarna emellan som kommunerna.

Östergård berättar om människor som bor i sin lilla etta och inte har vågat gå ut och sedan får svindel och har blivit styva när de äntligen gör det. Ordförandeskapet i De Sjukas Väl i huvudstadsregionen har gett henne en del insikter om hur vardagen under pandemin kan vara.

– Om du bor hemma och får hemhjälp fyra-fem gånger i dygnet, blir det dyrare än att ha en anstaltsplats någonstans.

Storbjörk håller med om att vi vårdar på fel ställe.

Åkers anser precis som Hällmark att erfarenhetstillägget borde vara ännu längre.

– En närståendevårdare kan få några hundra euro för sin insats och de har jättesvårt att få sina lediga dagar, poängterar Östergård med tanke på närståendevårdarnas vardag.

Åkers tar upp fallet med ögonläkare i Vasa som valde att gå över till den privata sidan. Hon anser att läkare som jobbar både inom offentlig och privat sektor i Finland lätt blir frestade att välja den privata sektorn.

– Traditionellt i Finland har läkarna haft en hög status, säger Östergård. Hon hoppas att vårdarnas löner harmoniseras i och med vårdreformen och framför allt höjs.