Gästerna för avsnittet är Wivan Nygård-Fagerudd, ordförande för Svenska folkskolans vänner (SFV) med bakgrund som musiker och journalist, samt Alfred Backa, författare och komiker.

Nygård-Fagerudd berättar att hon brinner för kultur och kulturpolitik.

– Jag har inte bara hållit på med kultur under hela mitt liv utan jag är också kulturkonsument. Jag är ingen genomsnittlig kulturkonsument utan överdoserar allt från musik, teater, film, böcker, rubbet, berättar Nygård-Fagerudd.

Enligt henne gäller det att beakta jämlikhetsprincipen och tillgänglighetsprincipen, att alla borde kunna ta del av kultur oberoende av var de bor och oberoende av ekonomiska resurser. Och om man tänker på barn och unga, har inte kulturbranschen tillräckliga resurser. Kulturen hjälper dem att utveckla förmågan att arbeta i grupp och förmågan att fokusera.

– Teatrar och orkestrar som lyfter statsunderstöd har det bättre, påpekar Nygård-Fagerudd. När det gäller författare beror det på vilket språk man skriver i Finland.

– I USA är kulturen nästan helt och hållet i privata händer, säger Nygård-Fagerudd. Enligt henne präglas det amerikanska kulturfältet av kommersiell kultur och kultur som välgörenhet.

– I Finland och i Europa har vi velat göra tillgången till kultur så jämlik som möjligt.

Enligt Nygård-Fagerudd sitter kulturen inte i kraften på kommersiella krafter, utan ska vara en spegel för människan och samhället. Hon anser att stiftelser och fonder ska vara med men inte bära det långsiktiga ansvaret för kulturen. De större stiftelsernas arbetsstipendier är viktiga och man fattar beslut om stipendier i samråd med kultursektorn, med hjälp av externa sakkunniga som bedömer ansökningar.

– Kulturbranschen hör till de mest ojämlika branscher som vi har i Finland, påpekar Nygård-Fagerudd som anser att Finland inte har gjort tillräckligt för branschen i sviterna av coronapandemin.

– Man får inte vara cynisk och utbilda människor till branscher där det inte finns jobb, anser hon och menar att utbudet av utbildningsplatser borde återspegla möjligheter till sysselsättning. Hon berömmer det svenska systemet där man kan få ett halvt arbetsstipendium på en längre tid.

– Sverige har en stor musikexport och musiker har möjligheter att försörja sig också utan stipendier, påpekar Nygård-Fagerudd.

Wivan Nygård-Fagerudd är ordförande för Svenska folkskolans vänner. (Foto: Svenska folkskolans vänner)

Diskussionen fortsätter mellan Jacob, Rebecca och Alfred Backa.

– Jag lärde mig mycket nytt om hur man fattar beslut om vem som ska sponsras. Att vi inte stöder jämlikheten tillräckligt mycket var intressant, kommenterar Åkers Nygård-Fagerudds synpunkter.

– Det är A och O att man ska satsa på barn och ungas möjligheter, säger Storbjörk.

Åkers betonar att till exempel Island och Danmark stöder kulturen mer än Finland och lyfter speciellt fram den danska filmindustrin.

– Det blir en ganska tandlös kultur om allt är sponsrat av privata aktörer. Kultur ska sponsras av staten och det ska finnas finkultur som inte är kommersiellt gångbart, säger Backa.

Åkers undrar om det i auktoritära länder blir till ett problem om kulturen enbart sponsras av offentliga sektorn.

– Det finns folk som betalar för kulturen och betalar ganska bra på den, säger Backa.

Alfred Backa är författare och komiker. (Foto: Privat)

– Kan man säga att det här är bra kultur och det här är dålig kultur? undrar Åkers med tanke på kvalitetskontroll inom kulturbranschen.

– Folk konsumerar skräp när de får chansen. Kvalitetskontroll om det är tillräckligt impopulärt är antagligen värt att stöda, säger Backa som redogör för sin situation som företagare inom kulturbranschen.

Åkers lyfter fram basinkomst som en möjlig lösning på frilansarnas situation inom branschen.

Backa är van vid att klara sig också när det blir sämre perioder men han menar att de som har barn med specialbehov eller själva har specialbehov, är inte lika lyckligt lottade.

Åkers erfarenheter av sommarteater har gett en bild av ojämlikheten inom kulturbranschen.

– Ska kulturbranschens fack vara starkare där och kräva någon typ av minimilöner? frågar Åkers.

– Det borde vara facket som kommer in där, säger Backa.

– Det finns stiftelser och Kulturfonden att söka pengar från. Det är en ganska stel process, du måste ha god framförhållning, påpekar Storbjörk.

Åkers är orolig för den experimentella kulturen, när det mest blir kommersiellt gångbara produktioner i en krissituation.

– Det är det som händer när man börjar stänga ner. Det samma gäller restauranger, det är ABC som kommer att finnas kvar. Det är samma sak som kommer att hända med teatrarna. Det blir så väldigt marknadsekonomiskt allting. Det händer när pengarna försvinner, då är det de som redan har pengar som tjänar på det, kommenterar Backa.

Storbjörk tar amatörteatern i Jakobstad som ett exempel på aktörer som som många gånger vill göra något experimentellt men saknar resurser.

– Kulturen behövs som sådan och en bred typ av kultur, konstaterar Åkers.

– Många har bytt bransch. Idén om basinkomst är kanske inte så dum ändå, säger Backa.