Gästen för avsnittet är chef för tankesmedjan Katalys, Daniel Suhonen. Han är författare till den 2021 utgivna essän Vad hade Erlander gjort? och en av redaktörerna till den likaledes 2021 utgivna antologin Klass i Sverige.

– Vi måste våga diskutera klass, säger Storbjörk.

– Vem tillhör arbetarklassen och vem är medelklass? är frågan som Suhonen får inledningsvis svara på.

Enligt honom finns det många olika teorier men i Sverige är klass en kulturell och känslomässig fråga.

– Sedan August Strindbergs dagar har vi begrepp som underklass, medelklass och överklass, säger Suhonen och påpekar att man ofta blandar ihop olika kategorier så att man talar om arbetarklass, medelklass och överklass eller kapitalägare.

Klass i Sverige representerar enligt Suhonen en uppdaterad, moderniserad marxistisk klassanalys som inte är rakt av Marx analys utan överförd till vårt samhälle.

– Det handlar om människors ställning i produktionen, deras makt och inflytande.

Enligt Suhonen är det relevanta frågorna vad man jobbar med, hur man tjänar sina pengar, vilken makt man har över sitt eget arbete, andras arbete och kapitalet. I Sverige är runt hälften av arbetskraften arbetare när man ser på de här indikatorerna, långt fler än vad det klassiska arbetarfacket LO har medlemmar. Det finns många medlemmar i tjänstemannaförbund som Suhonen definierar som arbetarklass.

– De flesta anses i Sverige vara medelklass, säger Suhonen som påpekar att det gäller många arbetare, tjänstemän och egenföretagare.

– Göran Therborn säger att medelklass är inkomstklass, säger Suhonen som ett möjligt sätt att definiera medelklass, statistiskt som medelinkomsttagare.

Suhonen tar upp serien Svensson, Svensson som exempel på medelklass: mannen är arbetare, kvinnan tjänsteman, de bor i ett radhus och har bil. Solsidan representerar övre medelklass med överläkare och jurister som har pool och bor i stora villor utanför städerna.

– Medelklassen fick en glidning i förståelse, säger Suhonen som menar att det råder en stor klassförvirring i Sverige.

Daniel Suhonen är chef för Katalys. (Foto: Eva Lindblad)

Åkers påpekar att det är få som vill identifiera sig själv som överklass eller underklass.

– Om man hela tiden talar om medelklass, är det de flesta som vill vara medelklass.

Suhonen berättar att han har besökt fackföreningar och pratat om klass och kommit till insikten av behovet av klassanalys. Han drar en analogi till en arbetarrörelse utan tydlig klassanalys genom att jämföra till feminismen.

– Föreställ er en organiserad feminist i Feministiskt initiativ eller i en annan kvinnoorganisation som inte förstår vad genus är.

Han påpekar att det inte finns något parti som heter Underklasspartiet och att det ligger i det nordiska kynnet att ingen säger att man är överklass.

– Den undre halvan är arbetarklass, fyrtio procent är tjänstemän, tio procent är företagare, en promille äger företagen, berättar Suhonen om klasstrukturen i Sverige.

– Från städerskan som jobbar svart på ett bankkontor till bankdirektören alla är medelklass, säger han om det problematiska i medelklassbegreppet.

Storbjörk tar upp att Fredrik Sonck har definierat i en kolumn i Hufvudstadsbladet alla som arbetarklass som är beroende av arbete för sin inkomst.

– Om du kan luta tillbaka på något du äger, är det en otrolig trygghet, säger Åkers som menar att klassanalys har försvunnit i den offentliga debatten i Finland.

– På 1990-talet sade man att klass hade spelat ut sin roll, men sedan kom 1990-talskrisen, konstaterar Suhonen om debatten i Sverige.

– Göran Greider skrev en väldigt uppskattad bok, Arbetarklassens återkomst, påminner han om hur klass blev relevant på nytt som begrepp i Sverige efter 1990-talskrisen. Enligt Suhonen hade krisen gjort arbetarklassen något mer självmedveten igen. I Sverige hade självidentifikationen som arbetarklass varit väldigt stark på 1950- och 1960-talen.

Suhonen tar också upp skillnaden mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som arbetarpartier.

– Socialdemokratiska väljare ser Sverige som ett klassamhälle, medan Sverigedemokraternas väljare är stolta över att vara arbetarklass men de tror inte att Sverige är ett klassamhälle.

Suhonen menar att socialdemokratisk politik inte bara handlar om klassmedvetenheten bland arbetarklassen. För att bygga en politisk majoritet gäller det att se alla som tjänar på välfärden och alla som inte kan sluta jobba imorgon. Han lyfter fram pensionärer, arbetslösa, studerande, alla som har gigjobb och egenföretagare som inte har något annat alternativ. Tjänstemännen som jobbar för välfärdsstaten är också en viktig väljargrupp ur ett socialdemokratiskt perspektiv.

Åkers menar att analysen blir haltande om man fokuserar på skalan mellan liberala och konservativa värderingar.

Suhonen menar att det gynnar partier som Sverigedemokraterna om man fokuserar på den så kallade gal-tan-skalan istället för vänster-högerskalan. Skalan har grön, alternativ, libertariansk som den ena polen och traditionell, auktoritär, nationalistisk som den andra.

– Vi måste ha tydliga förslag som skulle kunna få dem tillbaka, säger han om väljarna som har gått över från Socialdemokraterna till Sverigedemokraterna. Det krävs attraktiva reformer.

– Någon måste ta upp bollen och börja spela, uppmanar Suhonen.

Storbjörk tar upp Sanna Marin som en politiker som är tydlig.

– Vi har en statsminister som vågar ta upp att man kan förkorta arbetstiderna och vågar säga till om företag inte har samhällsansvar.

Åkers undrar att vad har de fattiga som röstar på Donald Trump gemensamt med honom.

– Är det på grund av klassresepropaganda, att du också kan bli så rik?

Suhonen påpekar att 60 procent har mer skulder än de har förmögenhet i Sverige.

– Min pappa kom från Finland på 1960-talet då kunde han ganska snabbt köpa en Volvo, och menar att det är svårare för dagens invandrare att arbeta upp sig.

– Samhället har blivit rikare men man är en förlorare i samhället. Enligt Suhonen blir invandrarna utpekade som syndabocker, medan det egentligen är de rikaste som tar en större del av kakan.

Vad vänster- och högerpopulisterna har gemensamt är enligt Suhonen det att de vågar utmana eliten. En röst på Trump är en protest mot etablissemanget för besvikna arbetare i USA.

– Socialdemokraterna kommer aldrig att svika, sade min mormor men få säger det idag, säger Suhonen.

– Vi måste vara ett parti som man kan lita på igen, är hans budskap.

Storbjörk undrar om det är möjligt att åstadkomma ett klasslöst samhälle.

– Man måste ha målet av ett klasslöst samhälle framför sig, det är visionen, men jag tror inte att man når dit, säger Suhonen.

– Den socialliberala blandekonomin med ett välfärdssamhälle är det bästa man kan nå, säger Suhonen som menar att Socialdemokraterna nådde ett hyggligt samhälle, samtidigt som man strävade efer en utopi. Också i fortsättningen behövs det utopier enligt honom.

– Om man upphör att sträva dit blir politiken död, säger han.

Storbjörk tror att ett mera jämlikt samhälle är helt gångbart och görbart, även om det inte går att åstadkomma ett klasslöst samhälle.

– Man har inte en klart bild över vad man strävar efter, säger Åkers.

– Vi har en höger som inte vill kompromissa och en arbetarrörelse som tvekar om sitt mål, håller Suhonen med.

Enligt honom är det något helt annat att vara fattig i ett samhälle som aktivt strävar efter att minska klyftorna och att vara fattig i ett samhälle som har gett upp det målet.

– De värsta nyliberalerna vill ha klyftorna, säger Suhonen som menar att det är helt nödvändigt att de allra rikaste måste betala mer.

Enligt Storbjörk kan man bland annat göra vården bättre med hjälp av skattemedel.

– Ekonomin stärks som gynnar också de rika.

Suhonen säger att han förespråkar en större offentlig sektor och ökade skatter men det finns också fusk som man ska bekämpa inom systemet.

Enligt Suhonen har Region Stockholm som ansvarar för kollektivtrafiken och vården fått 60 procent mer pengar och pengarna har gått åt att anställa fler byråkrater.

– Vi måste kunna rensa i byråkratin också, konstaterar Suhonen.