Gästerna för avsnittet är arbetsminister Tuula Haatainen och koordinerande sakkunnig Pia Marttila från Brottsofferjouren.

– Människohandel är ett brott för vilket man kan dömas till fängelse, säger minister Haatainen och tar upp grovt tvångsarbete som ett exempel på vad det kan handla om.

Enligt Haatainen förhindrar varje myndighet människohandel i sin verksamhet och statsrådet samordnar verksamheten. Ministern påpekar att det är fråga om dold brottslighet och bland annat arbetsmarknadsorganisationer spelar en viktig roll i samarbetet när det gäller att bekämpa människohandeln.

– Samarbetet har utvecklats och jag leder styrgruppen för bekämpningen av grå ekonomi, berättar Haatainen.

Arbetsminister Tuula Haatainen (Foto: Jukka-Pekka Flander)

Som koordinerande sakkunnig har Pia Marttila mycket med de här frågorna att göra.

– Gärningspersonen får offret in i en situation där offret inte har något annat alternativ än att fortsätta i en situation som kränker offrets människovärde, förklarar Marttila vad människohandel går ut på.

Man drar nytta på en annans bekostnad, ofta ekonomisk nytta, men Marttila påpekar att till exempel när det gäller tvångsäktenskap kan det handla om ett annat slags nytta.

– Det kan handla om hot om utvisning, hot om våld, hot om att sprida bilder på offret som kan leda till problem t ex i hemlandet för utländska offer.

Gärningspersonen kan till exempel vara arbetsgivare och den enda som offret får information om finska samhället från.

Också minderåriga och åldringar kan falla offer för människohandel.

– Det gäller ett bredare fenomen där människor i sårbara situationer utnyttjas för någons nytta, berättar Marttila. Enligt henne förekommer nästan alla former av människohandel i Finland, fast många tror att det bara är milda situationer som förekommer här.

Människohandel förekommer i samband med prostitution eller annan sexuell exploatering och det förekommer exploatering i arbetet. I situationer med tvångsarbetre får man inte tillräckligt med lön för det arbete man utför. Sedan påpekar Marttila att utöver tvångsäktenskap man kan också vara fast i ett förhållande som man inte kan avsluta. Det finns dessutom exploatering för kriminella gärningar där någon tvingar en annan att sälja droger eller begå andra brott.

– Det är statens ansvar att förhindra människohandel. Staten har skrivit under en massa internationella konventioner, säger Marttila men påpekar att medborgarorganisationer kan nå ut till människor som är rädda för att kontakta myndigheter.

Till frågan om underavlöning i det aktuella fallet i Närpes svarar Marttila att fenomenet är bredare och det finns en skala av utnyttjande.

– Man kan till exempel betala för ett jobb i Finland, man betalar för att få uppehållstillstånd och tror att man får pengarna tillbaka.

Marttila nämner som ett exempel att någon kan arbeta tolv timmar om dagen men få betalt för fyra timmar om dagen.

– Det är viktigt med inspektioner och att man arbetarna får information om vad de kan göra om de misstänker att allt inte går rätt till.

Marttila betonar att det är viktigt att kontakta offren på ett språk som de talar, ofta konfidentiellt för att väldigt mycket kan bero på att man får behålla jobbet eller uppehållstillståndet. Enligt henne är det viktigaste att alla jobbar ihop för att bekämpa människohandel.

Pia Marttila är koordinerande sakkunnig från Brottsofferjouren. (Foto: Pia Marttila)

Efter intervjuerna diskuterar värdarna Jacob Storbjörk och Rebecca Åkers fenomenet människohandel.

– Man har trott att människohandel är något som förekommer i världen, men inte i Finland. Visst kommer det fram nu och då i nyheterna, säger Storbjörk som hänvisar till det aktuella fallet i Närpes och ett annat känt fall med thailändska bärplockare.

– I sådana situationer förekommer det mellanhänder i form av rekryterare och förmedlare där det kan gå galet till.

– Många litar på arbetsgivaren, kommenterar Åkers med tanke på vikten av uppehållstillstånd.

– Det är viktigt att man har olika system att checka att allt går rätt till, poängterar Storbjörk som anser att det är ett snällare samhälle där man bryr sig om man gör en anmälan.

Åkers betonar att det borde vara mycket mer tillgängligt vad man tjänar i lön och vad man kan förvänta sig.

– Det borde vara så mycket lättare att hitta en referens, kommenterar hon och understryker kollektivavtalens betydelse.

– När fiffel och underavlöning får förekomma, då är det den ohederliga företagare som gynnas, säger Storbjörk.

– Facket gör ett viktigt arbete när det gäller att förhindra underavlöning, betonar Åkers.

Storbjörk funderar på för- och nackdelarna med en modell som har lagstiftad minimilön. Enligt honom är minimilönen ett plus med tanke på underavlöning men annars har modellen många minus. Arbetsplatsspecifika avtal gör i sin tur uppföljningen svårare. Ett skilt problem är de papperslösa som inte har en laglig möjlighet att skaffa sig en försörjning.

– Jag skulle vilja framhäva kommunens roll, till exempel lågtröskelservice för människor som har flyttat in i kommunen, säger Åkers. En annan sak hon lyfter fram är storföretagens visselblåsarmekanismer.

– I globala företag finns det sådana mekanismer i hela leveranskedjan.

När det gäller fallet i Närpes, anser Storbjörk att det är stora känslor som kommer fram i diskussionen.

Värdarna diskuterar också frågan om koppleri.

– Jag har länge varit för ett totalförbud av sexköp, säger Åkers och understryker behovet av generellt jämställdhetsarbete. Samtidigt är hon medveten om de problem som man har haft i Sverige när prostituerade tvingas gå under jorden.

Storbjörk anser att det är viktigt att samhället ger stöd och resurser för dem som har kommit till Finland genom koppleri och Åkers talar för ett mer lättillgängligt uppehållstillståndssystem.

När det gäller frågan om tiggeri, menar Storbjörk att det är farligt att förbjuda att man ber människor om hjälp.

– Tiggeriet är organiserat på det sättet att man organiserar det med andra tiggare, säger Åkers som poängterar att man saknar ett tillräckligt utvecklat socialskyddssystem i till exempel Rumänien.

Båda värdarna är överens om att man borde söka efter lösningar i frågan på europeisk nivå.