Gästen för avsnittet är riksdagsledamot Kimmo Kiljunen.

Jacob Storbjörk förklarar pensionssystemet i grova drag.

– De allra flesta sparar in via sitt jobb och får arbetspension, berättar Storbjörk och konstaterar att folkpension är för sådana som inte har sparat in via arbetet eller deras arbetspension är väldigt liten. Folkpensionen förvaltas av myndigheten FPA.

– Garantipensionen innebär att alla får en viss summa, konstaterar Storbjörk och berättar att den nuvarande nivån är 848 euro i månaden när garantipensionen läggs till för dem som har enbart folkpension eller en arbetspension som är lägre än den nivån.

– Det finns flera olika förvaltningsbolag, fonder som förvaltar pensionspengarna, upplyser Storbjörk och konstaterar att verksamheten är väldigt mycket reglerad av lagstiftning. Det finns flera olika små och stora pensionsbolag till skillnad från Sverige där det huvudsakligen handlar om en jättestor allmän pensionsfond.

En del av placeringarna i fonderna i Finland är säkra och en del riskfyllda. Det är reglerat att det inte får vara hur riskfyllt som helst.

– Jag hoppas att det inte blir som i Sydafrika där en fond hade förlorat alla sina pengar. Det är bra att det är reglerat, konstaterar Rebecca Åkers.

Riksdagsledamot Kimmo Kiljunen. (Foto: Hanne Salonen/Riksdagen)

Enligt riksdagsledamot Kimmo Kiljunen är pensionssystemet i Finland ett av de bästa i världen.

– Det finns bara några system som är bättre, sådana som Nederländerna och Australien, upplyser Kiljunen och lägger till att även Danmark har ett ganska bra system.

– Vi har ganska mycket fattigdom bland pensionärerna, nämner Kiljunen som ett av de största problemen i Finland.

– Vårt system är transparent. Vi har ganska många relativt små pensionsbolag, säger Storbjörk och menar att det fungerar för de allra flesta fast de är så många.

– Vi har privata fonder men de kan bara göra saker som lagstiftningen tillåter dem att göra, konstaterar Kiljunen men menar ändå att han skulle föredra systemet med en statlig pensionsfond, att Finland skulle ta efter Sverige på den punkten.

– Administrationskostnaderna är ganska stora, argumenterar han som en nackdel med att ha många olika fonder.

Kiljunen säger att han har kritiserat indexsystemet. I Finland har vi en bruten index som Kiljunen har velat bli av med.

– Det noteras om konsumtionspriserna höjs men löneförhöjningarna noteras inte. Efter tjugo år i pensionen har man förlorat ungefär en tredjedel av pensionsnivån relativt sett, upplyser Kiljunen som ser det som beklagligt att de äldre pensionärernas köpkraft minskar i jämförelse med andra.

– Men om lönerna inte höjs ikapp med konsumentprisindexet, är det är egentligen ett ganska bra system, kontrar Åkers.

Kiljunen påminner om att varje regering gör en nivåhöjning av folkpensionen. Det centrala är vad som blir realhöjningen när man beaktar inflationselementet.

– Allt fler behöver pensionen, konstaterar Storbjörk som påpekar att det brutna indexet är ett ingrepp som man har gjort för att pensionen skulle räcka åt de kommande generationerna.

Kiljunen säger att han minns det bra för att han var i riksdagen och röstade för det brutna indexet på 1990-talet. Då gällde det att garantera pensionen för de stora årskullarna.

– Idag är 23 procent av befolkningen över 65 år gamla. År 1995 var siffran 14 procent, kommenterar Kiljunen och menar att förändringen har redan skett. Fonderna har hela tiden vuxit och det finns enligt Kiljunen råd att bli av med det brutna indexet nu när situationen är en annan än på 1990-talet.

– Systemet är ganska stabilt 50 år framåt, anser Kiljunen nu när den största chocken med de stora årskullarna redan har hänt. En allmän pensionsålder fungerar enligt honom dåligt för att det behövs flexibilitet i systemet i och med att olika yrken är så olika. Det gäller att höja sysselsättningsgraden och att hjälpa dem som är över 65 år gamla att vara kvar i arbetslivet.

– Det kan vara skadligt att sluta jobba på en gång, anser Åkers och menar att det är bra om man kan trappa ner till deltid innan man går i pension.

– Jag arbetar inte på grund av lönen, säger Kiljunen som själv är i pensionsåldern om sitt värv som riksdagsledamot.

Storbjörk efterlyser en kompromiss i indexfrågan så att man skulle börja i nedre ändan.

Kiljunen konstaterar att den socialdemokratiska riksdagsgruppens majoritet vill ha ett system som är mer solidariskt. Det största problemet finns med de lägsta pensionerna.

– Hur skulle det vara med ett pensionstak? frågar Storbjörk.

Kiljunen förklarar att man har argumenterat emot det med motiveringen att de rika inte skulle lita på det statliga systemet. Man har ett pensionstak i majoriteten av EU-länder, också i Sverige. Själv är Kiljunen för ett pensionstak.

– Ska jag och Rebecca spara på egen hand? undrar Storbjörk med tanke på privat pensionssparande.

– I internationell jämförelse är vårt system stabilt på lång sikt, säger Kiljunen och menar att han inte hoppas att det uppstår ett privat system som konkurrerar med det statliga.

Åkers konstaterar att politiska ungdomsorganisationer har haft många krav beträffande pensioner, bland annat en höjning av pensionsåldern.

Kiljunen håller delvis med gällande höjningen att systemet ska vara mer flexibelt beroende på vad man har för yrke, om det gäller fysiskt arbete eller något annat.

– Vi har rätt att ha vår pension så som vi har betalat, konstaterar han hur som helst.

Åkers påpekar att man ser på statsbudgeten, skatten och pensionerna på helt olika sätt.

– Studiestödet är jättelågt och det bidrar till frustrationen hos de unga.

Kiljunen framhåller att konflikten inte är mellan generationerna, utan man ska se till att både studiestödet och pensionerna räcker.

– Man betalar en högre skatt för sin pension än vad man betalar för lönen, observerar Storbjörk.

Kiljunen bekräftar att så är fallet, skattesatsen är 8-10 procent högre, för att de som är i pension betalar inte pensionsavgiften.