På Runebergsdagen tilldelades Terjärvfödda författaren Robert Åsbacka det prestigefyllda Tollanderska priset på 40 000 euro. Priset delas ut av Svenska litteratursällskapet för ett litterärt livsverk. Men i prismotiveringen lyfts speciellt fjolårsromanen Kistmakarna, som inte recenserades i Arbetarbladet då den gavs ut våren 2021. Åsbacka får priset för sin ”kärleksfulla och varmt humoristiska blick mot de individer som både privatlivet och offentligheten glömt bort”.

Robert Åsbacka är sedan många år verksam i Sverige, där han bland annat jobbat som universitetslektor i litteratur. Före det arbetade han bland annat som hamnarbetare i Åbo, kylskåpsreparatör i Mariehamn och många år inom bilindustrin i sin hemstad Eskilstuna. Han får ofta epitetet arbetarförfattare – dels på grund av sin egen bakgrund, dels på grund av de teman hans författarskap kretsat kring. Och visst får han ses som en av de främsta samtida skildrarna av den moderna arbetaren i Norden.

Det är också ett svenskt folkhem i förfall, som hans trilogi om författaren Erik utspelar sig.

Kistmakarna är den första delen i trilogin, där den andra delen Glömda rum kom i februari 2022 och den tredje och avslutande delen väntas om ett år. Åsbacka har en hel del likheter med huvudpersonen Erik, men har i intervjuer understrukit att det inte handlar om ett alter ego. Trots att båda har ett förflutet som hamnarbetare, utövat kampsporter och är socialdemokratiska författare bosatta i Eskilstuna, där Åsbacka precis som Erik suttit i socialnämnden. Den desillusionerade Erik gör det kanske inte längre av stor politisk övertygelse, snarare på grund av det symboliska arvode han får.

Erik är både arbetslös och bostadslös och fördriver tiden på Farkh, Föreningen Arbetarkultur och Historia. Där hyr han ett arbetsrum, som nattetid fungerar som hans sovrum. Hans äktenskap och ekonomi har gått i kras, det har gått många år sedan han senast gav ut en roman som sålde och de senaste manusen har refuserats. Också Åsbacka har tidigare öppet talat om just refuseringar. I sitt arbetsrum skriver Erik på en roman om Palmemordet, som eventuellt var startskottet för den svenska socialdemokratins fall. Året är 2018 och de svenska socialdemokraterna upplever sin djupaste kris någonsin efter riksdagsvalet, där Stefan Löfven tvingats till tunga kompromisser för att kunna hållas kvar vid makten. Priset är en ännu mera högerinriktad politik och Erik och hans kamrater på Farkh känner sig sorgsna och förbannade på en socialdemokrati som gräver sin egen grav.

Mycket riktigt drar Erik och hans kamrater Sonja, Kåre och Hoffman igång studiecirkeln ”Bygg din egen kista” i Farkh:s källare. Och medan kistorna byggs och blir klara tar Eriks liv en helt ny vändning.

Slutresultatet blir Åsbackas klart roligaste roman hittills. Jag kan inte minnas att jag tidigare skrattat högt då jag sträckläst hans romaner. För det är just sträckläsning de bjuder in till. Åsbacka skapar världar befolkade av festliga karaktärer, som det är svårt att lämna. Också i Kistmakarna är det de tydliga och mångbottnade karaktärerna som blir behållningen. Deras lite valhänta men uppriktiga omsorg om varandra. Deras djupa ensamhet, men också tillit till varandra som föder en försiktig men stadig gemenskap. En hyllning till vänskap och värdighet i den nyliberala individualismens tidevarv. Romanens parallella spår, boken om Palmemordet som Erik skriver, är förvisso intressant – men ger i slutändan ett lite spretigt intryck. Där finns trådar som aldrig knyts i hop.

Tollanderska priset är ett alla gånger välkommet ”tröstpris” för Kistmakarna, som varken nominerades till Finlandia- eller Runebergspriset. Finlandiapriset måste väl anses som landets mest prestigefyllda litterära pris, trots att vinnaren får 10 000 euro mindre än den som vinner Tollanderska priset. Av Robert Åsbackas nio första böcker har endast en nominerats till Finlandiapriset – Kring torget i Skoghall år 2006. Att till exempel Orgelbyggaren från år 2008 aldrig fick Finlandiapriset, eller ens en nominering, är snudd på skandal tycker jag. Den hör till de klart bästa finländska romanerna under hela 2000-talet.

Recension: Robert Åsbacka, Kistmakarna (2021); Schildts & Söderströms; 314 s.