Klockriketeaterns uppsättning av Bellman – Är jag född så vill jag lefva! lyckades mer än väl förmedla det mänskliga i Bellmans verk. Pjäsen har under sommaren uppförts längs med den finska kusten i samarbete med Skärgårdsteatern, och hade nu uppträdande på Studioscenen av Åbo Svenska Teater.

Föreställningen var närmast till formen en snäppet mer teatralisk form av musikkonsert. Scenerna fördes konkret fram genom musiken, och var mera en självhänvisande sammansättning av motiv snarare än ett enda narrativ. Så på vis framställdes kanske närmast det som Bellman skapat snarare än han själv, även om Bellman som figur givetvis går delvis att utläsa ur hans skapelser.

Under hela föreställningen kunde det urskiljas en påtaglig känsla av att ämnena i sångerna inte bara togs upp, utan också grundligt narrades. Även den råa suparglädjen och den vrålande hetsen i sig själv är några av de saker som porträtterades rättvist; osmickrande och nästintill groteskt.

Den första aktens narrande nådde någon form av zenit i och med förlöjligandet av den pompa och ståt som Bellmans förhållande till kungligheten medförde. Här efterliknades närmast en sjungande och dansande version av Monty Python i det bisarraste, vilket var en överraskande träffande kritik av det dåtida europeiska hovlivet.

En föreställning om Bellman skulle givetvis vara inget utan att nämna döden som figurerade runtomkring hans skriverier. Detta var fokuset i den andra akten, som bestod av en mer tillbakahållen ton. Livet efter detta porträtterades som en grå och dämpad rockkonsert, stundvis rivig och stundvis ekande tom. Känslan kvarstod att något mera kunde ha etablerats här i andra akten, men på det stora hela förmedlades ändå en rättvis tolkning av hur Bellman själv kan ha konceptualiserat döden.

Föreställningen var väl värd sin tid. Bellman, och hans tankar och skildringar av sin samtid, uppvisades genom den känslomässiga verklighet som uppmålades i varje scen och med varje sång. Med humor och en sund dos löjlighet lyckades ett synsätt av Bellman skapas, och ett som är värt att minnas honom enligt.

Recension: Bellman – Är jag född så vill jag lefva! (Klockriketeaterns gästspel på Åbo Svenska Teater)

MUSIK OCH POESI Carl Michael Bellman
REGI Carl Alm
DRAMATURGI Christoffer Mellgren
KOSTYM OCH SCENOGRAFI Liisa Pesonen
LJUD OCH MUSIKALISK DRAMTAURGI Oscar Fagerudd
FÖRESTÄLLNINGSTEKNIKER Ville Holmström

PÅ SCENEN
Matteus Blad
Sanna Stellan
Mathilda Kruse