Tor Wahlström, Bertels far, var alltså officer inom Frälsningsarmén och kom därför att tillsammans med sin familj med regelbundna mellanrum flytta från den ena orten till den andra inte bara inom Finlands gränser utan också till utlandet. Förutom Helsingfors och Tammerfors var han stationerad i Danmark, Tyskland och England. En period var han till och med ledare för den danska frälsningsarmén.

Boken berättar bland annat om familjelivet som präglades av både gudfruktighet och levnadsglädje. Som exempel höll man varje vecka familjebön. Då bad man tillsammans på knä samtidigt som man läste ur Barnens bibel. Det framgår att Tor Wahlström redan i barndomen fostrats i kristen anda. Hans föräldrar hade tjänstgjort inom Frälsningsarmén och Tor och hans syskon uppfostrades med familjeandakt, bords- och aftonbön.

Läsaren får kännedom om den hårda disciplin som råder inom Fräsningsarmén. Plikterna ska utföras punktligt och överordnade åtlydas. Men Frälsningsarméns studier innebär inte bara teorier utan betyder också att man utvecklar förståelsen för andra människor och deras behov. Något som Frälsningsarmén för övrigt har gemensamt med många andra rörelser, såväl andliga som profana, på vår jord.

I samband med sina teologiska studier i mogen ålder sade Tor Wahlström följande:”Det är farligt, anser jag, om man endast utgår från teorier och kanske blir fångad i någon av de många moderiktningarna. Man tror att man vet allt, därför att man instämmer med någon av tidens profeter”.

Den uppfattningen kan recensenten till fullo omfatta.

I början av sextiotalet utsågs Tor Wahlström till territoriell ledare för motsvarande Frelsens Hær i Danmark efter att dittills ha varit chefssekreterare för Frälsningsarmén i Finland. Det innebar anpassning till både en annan kultur och ett nytt språk. I det nya hemlandet fick den wahlströmska familjen lära sig äta dansk julmiddag som bestod av ”flæskesteg med brune kartofler”, alltså fläskstek med sockerbrynt potatis.

I boken finns ett härligt kapitel om studierna i det ingalunda alltid så enkla danska språket. I vokabulären ingick nya ord som ”stuen” för vardagsrum och ”sal” för våning. Och ännu krångligare var de danska räkneorden. Liksom recensenten i det nordiska samarbetets tecken fick även Bertel Wahlström lära sig att det gick bra från noll till tjugo på danska. Men sedan blev det jobbigt. ”En og tyve” är tjugoett, ”to og tyve” är tjugotvå, och ännu svårare blir ”halvfjerdsindstyve” eller till vardags ”halvfjerds” som är sjuttio.

Så några avsnitt som kan intressera Arbetarbladets läsare.

I Krigsropet som är Frälsningsarméns finlandssvenska tidning hänvisade Tor Wahlström en gång till premiärministern och ordföranden för det brittiska Labourpartiet Harold Wilson som ansett att Frälsningsarméns vårdarbete behövs av flera orsaker: statens hjälpåtgärder sköts av huvudet, medan Frälsningsarméns hjälp sker med hjärtat. Samhället kan visserligen ge sitt stöd, men tusentals pensionärer kan man varken besöka eller lyssna på. Informationen om Wilson hade getts av den brittiske stabschefen Arnold Brown i samband med en presskonferens innan Frälsningsarméns årskongress och återgavs av Suomen Sosialidemokraatti. Alltså den tidning som idag heter Demokraatti och som är Arbetarbladets nära samarbetspartner.

Tor Wahlströms liv berördes av Finlands dramatiska nutidshistoria. Han hade Eirik Hornborg som historielärare i den såkallade Lönnbeckska samskolan i Helsingfors. Efter inbördeskriget internerades som boken skriver ”medlemmar av röda gardet i fångläger” där många dog av sjukdom och svält. Hornborg protesterade offentligt mot hur de röda fångarna behandlades. Det var under dåtida förhållanden modigt gjort av Hornborg. Men det var inte bara rödgardister utan också många obeväpnade och fredliga medlemmar av arbetarrörelsen som led, svalt och dog i fånglägren.

På ett ställe behandlas Karl Marx och socialismen. Den unge Bertel hamnade nästan i gräl med sin far när de diskuterade just marxism och socialism. Bertel tyckte att det var orättvist att vissa människor levde i överflöd medan andra inte hade tillräckligt till livets nödtorft. Han far Tor höll med om att jordens tillgångar borde fördelas rättvist men hänvisade till ”länder där man infört socialism och kommunism”, främst Sovjetunionen, och att resultatet varit allt annat än till fördel för de utsatta.

Som medarbetare i Arbetarbladet kan man inte låta bli att tänka på de sista fria parlamentsvalen i Ryssland senhösten 1917 som trots de kaotiska förhållandena enligt många historiker var någorlunda rättvisa. Valet blev en förkrossande seger för Socialistrevolutionärerna och ett stort nederlag för bolsjevikerna som valde att istället ta makten med våld, upplösa det demokratiskt valda parlamentet, duman, förbjuda alla konkurrerande partier, sända politiska motståndare till arbets- och slavläger, strypa den fria tidningspressen, ödelägga landets ekonomi och med känt katastrofalt resultat som följd. Det är och förblir en evig spekulationsfråga hur det hade gått om socialisterna i Ryssland med stöd av andra demokratiska partier och med en överväldigande parlamentarisk majoritet bekräftad av folket i fria val i lugn och ro hade fått bygga upp en västerländsk demokrati och en rättstat präglad av tankens och ordets frihet. Säkert hade vår värld och särskilt Ryssland idag sett bra mycket annorlunda ut. En fråga som fortfarande är högaktuell inte minst med beaktande av det spända läget i Europa.

Beträffande marxismen så har vår kända finländska filosof Georg Henrik von Wright skrivit att bakom Marx skymtade ”Hegels mångtydiga gestalt”. Hegel, anhängare av en konstitutionell monarki på kristen-etisk grund, och samtidigt Marx lärofader var särskilt känd för sin så kallade dialektiska metod och han såg hur politiska system kommer och går i historien. Han skulle säkert ha haft ett och annat att säga om kommunismens och sovjetsystemets uppgång och fall. Kanske hade han börjat med ett gott skratt innan han gett sina indirekta lärjungar en välförtjänt avbasning.

Det där med socialism och Marx är nämligen inte alltid så enkelt som man kunde tro. Låt så vara att Marx tolkade Hegel på sitt eget speciella sätt. Karl Marx är nämligen en filosof som tillhör 1800-talet. Han kan inte belastas för det som åtminstone delvis utfördes i hans namn under det följande seklet.

Men Bertel Wahlström hade ett gott hjärta när han ifrågasatte att en del människor ska njuta av ofantliga rikedomar medan andra lever i fattigdom och misär.

Henrik Helenius

Recension: Bertel Wahlström; Tor – min far (2021), Vulkan; 193 s.