Gothóni som är pensionerad professor i religionsvetenskap vid Helsingfors universitet har under decenniernas lopp skrivit en lång rad böcker kring teman som buddhism, ortodoxi och munkliv. Nu leder han sina läsare för att möta en ortodox munk som likt ett forntida pelarhelgon lever uppe på en enslig klippö i norra delen av Egeiska havet. Och läsaren behöver inte bli besviken, för här upplever vi en värld långt från den hektiska tillvaro med datorspel, whatsappar och ett ständigt flöde av dagliga nyheter och annan information som många av oss kanske annars är vana vid.

En grekisk vän skulle med sin fiskebåt från det grekiska fastlandet föra Gothóni till det efterlängtade målet ute i havet. För honom berättar Gothóni hur han sett ön i sina drömmar. ”Återkommande drömmar har alltid något budskap” vädjade han, väl medveten om vilken stor vikt fader Theofilos lagt vid betydelsen av drömmar för andliga strävanden. Fast drömmar är knappast det på vilket den vanlige turisten i allmänhet baserar sina beslut gällande nästa södernresa.

Men i Gothónis fall var detta inget vanligt turistbesök. Han blir till och med så entusiastisk att han beskriver den grekiska vännens fiskebåt som en symbolisk bro mellan en profan och en helig värld.

Känslan av mystik tycks överallt var närvarande på ön, och det visar sig att fader Theofilos gärna vill undervisa sin yngre adept. Till exempel talar han om de inre mentala energier som finns i varje människa, men som de flesta är omedvetna om i det ständiga bombardemanget av yttre sinnesintryck då tankarna rastlöst vill flaxa hit och dit.

Men boken handlar inte enbart om andliga övningar. Här finns även utrymme för strapatser av mer materiellt och fysiskt slag. Till exempel när fader Theofilos tar författaren med på en klättring upp i utkikstornet på klippöns högsta spets. Det är en hisnande beskrivning av smala trappsteg med bara en järnkätting i den branta bergväggen att hålla sig fast vid. Men äventyret slutade lyckligt. Enligt bokens författare därför att Theofilos gav uppmaningen att under klättringen hela tiden upprepa bönen ”Herre Jesus Kristus, förbarma dig över oss syndare”.

Nu ska man inte frestas tro att lärdomarna av munklivet skulle basera sig på religiös fanatism, autosuggestion, inbillning eller självplågeri. Visserligen var fader Theofilos dagar starkt inrutade med gudstjänstliv, lydnadsuppgifter och vila. Men samtidigt gav han rådet att alltid följa regeln ”med måtta”. Eller med andra ord en slags gyllene medelväg.

Som den vetenskapligt inriktade religionsforskare René Gothóni är så bad han Theofilos redogöra för hur den ortodoxa världsbilden skiljer sig från det moderna västerländska tänkesättet. Svaret han erhöll är på många punkter ytterst klarläggande.

Theofilos påminde nämligen om att västerlänningarna sedan medeltidens slut koncentrerat sig på naturvetenskapernas snabba framsteg och människans placering i tillvarons centrum istället för Gud. I Grekland däremot levde det medeltida tänkesättet kvar betydligt längre än i Västeuropa och gör det enligt Theofilos ännu idag. Enligt hans uppfattning har det i öst alltid handlat mer om andlig än om intellektuell bildning. Till exempel ökenfäderna, alltså de tidiga kristna eremiterna och asketerna som levde ute i öknen, skilde mellan en andlig och en sinnlig värld vilka hade rakt motsatta karaktärer. Den kunskap ökenfäderna erhöll kom från en kombination av inre erfarenheter och yttre iakttagelser. Logiska eller rationella slutledningar gällde överhuvudtaget inte.

Gothóni citerar följande visdomsord av fader Theofilos:”En andlig faders verkliga resa är inte den han gör till ödemarken för att där leva ett ostört liv i bön. Hans egentliga resa är att söka sig till hjärtats centrum, till det som är människans innersta väsen och ande”.

Visa ord av en vis man. Därom råder ingen tvekan. Gothóni själv tycks ha funnit den visdom han gav sig ut för att söka. För hans bok handlar visserligen till det yttre om ett besök på en exotisk ö. Men i verkligheten beskriver den också hans egen andliga resa till djupare insikt och inre ro. Till den lyckade färden är Gothóni bara att gratulera.

Henrik Helenius

Recension: René Gothóni; Fader Theofilos. Om andlig ävlan (2023); Tore och Herdis Modeens stiftelse, publikation nr 61; 108 s.