Så kan man kort sammanfatta den ambitiösa reportageboken Högt över havet. Så övergav Sverige alliansfriheten (Bonniers) av Svenska Dagbladets rutinerade och välskrivande politikreportrar Maggie Strömberg och Torbjörn Nilsson. På fylliga om än lite nyhetsfattiga 450 sidor får vi följa hela processen från alliansfrihet till Natomedlemskap.

Reporterduon blir i boken lite som flugor på väggen och observerar detaljrikt hur processen drivs framåt dag för dag, resa för resa och möte för möte. Dessutom också hur den låter och ser ut genom färger, interiörer och klädstilar. Bara ett exempel här: ”Magdalena Andersson såg bister ut i kängor och skaljacka och stora svarta handskar från Hestra. En bit bakom henne strosade oppositionsledaren, händerna i byxfickorna, Barbourskjorta under uppknäppt jacka”. Nästan som ett modereportage.

Lite kul först men i längden blir den här förföriska prosan något påfrestande. Särskilt som vi med författarnas reportageprosa tyvärr aldrig riktigt kommer innanför pannbenet på de två centrala personerna statsminister Magdalena Andersson och den i finska myllan väl förankrade försvarsministern Peter Hultqvist våren 2022. Trots ett uppenbarligen ambitiöst researcharbete och en fyllig referenslista, jämte många intervjuer med inblandade nyckelpersoner, får vi inte veta särskilt mycket som inte redan tidigare har varit känt. Det är en klar brist med boken. Därför blir slutintrycket väl mycket spekulationer exempelvis om att det var Finlands dåvarande socialdemokratiska statsminister Sanna Marin som fick det att lossna – och som med författarnas egna ord ”puttade Sverige över kanten”. Mycket möjligt att det också var så.

En intressant notering om Magdalena Andersson av författarna: ”Vi har själva, vid andra tillfällen, iakttagit och upplevt hennes behov av att gå – raskt – när hon blir stressad och behöver tänka.” Som fallet var inför Sveriges Natobeslut.

Journalistik är ingalunda alltid så bra att reda ut ett historiskt förlopp. Kan också lätt bli lite på ytan skrapande, ha lite bråttom som ju samtidigt på många sätt är journalistikens signum. Detta att vara på plats så tidigt som möjligt. Och då att få iväg en text lite snabbt, till varje pris komma först. Men inte alltid så lämplig för att få en lite djupare förståelse för processer och skeenden som kräver lite mera perspektiv. Och helst hunnit svalna lite för att sedan lättare kunna sorteras och redas ut; och spekulativt ”slagg” hinna rensas ut. Just det som kräver lite mera tålamod och mindre brådska. Perspektiv, lite avstånd innan riktigt allt kan och är möjligt att sägas av de inblandade i en process.

Först med ett visst avstånd till nuet låter det sig fångas in och bli berättat mera fullödigt som det verkligen var där och då. Så den mera heltäckande berättelsen om hur Sverige valde väg och gjorde Finlands sak till sin återstår ännu skriva. Störst värde med boken Högt över havet ligger främst i den utförliga historiska bakgrundsteckningen om hur svensk säkerhetspolitik har utformats under det bitvis stormiga 1900-talet. Visst finns där också en liten tendens hos Nilsson och Strömberg att se den senaste utvecklingen genom moderate statsministern Ulf Kristerssons glasögon. Men de visar ändå i sin historiska exposé att det i Sverige funnits ett både motiverat och välgrundat Nato-motstånd. Så också även inom stora delar av borgerligheten. På slutet i boken låter de Ulf Kristersson sitta på residenset Harpsund (älskar att vara där!) och påtagligt nöjd med sig själv konstatera: ”För mig känns det verkligen som att komma hem”. Alltså hem till Nato.

Gäller det också nu med Trump snart i Vita huset? Kanske inte lika säkert. Men som den tidigare kinesiske premiärministern Zhou Enlai en gång sade om utfallet av franska revolutionen: ”It’s too early to tell” (för tidigt att avgöra). Men hur som helst är ju valet med Nato gjort och nu planeras såväl svensk som finsk säkerhetspolitik utifrån den verkligheten. Och med en oförutsägbart och diktatoriskt agerande Putin som ännu styr för överblickbar tid i Ryssland. Hur Trump väljer att hantera såväl detta faktum som för Norden den så viktiga transatlantiska länken återstår att se.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare

Recension: Maggie Strömberg & Torbjörn Nilsson, Högt över havet. Så övergav Sverige alliansfriheten (2024); Albert Bonniers Förlag; 463 s.