– Inte kan jag skriva om din bok för där finns ju bara noter som jag inte begriper mig på, svarade jag när René på våren ringde upp och undrade om jag kunde göra en recension till Arbetarbladet.

– Inte behöver man förstå sig på noter. Bredvid varje sång finns nämligen en kort förklarande text med budskapet i visorna, svarade René.

Sagt och gjort. Jag åtog mig uppdraget. Och behövde minsann inte ångra mig. Även den omusikaliske får nämligen ut någonting av innehållet.

René Gothóni, född 1950, är professor emeritus i religionsvetenskap vid Helsingfors universitet och som pensionär tillbringar han en stor del av sin tid i hemmet vid Sandvikstorget i Helsingfors eller på sommarstugan på Emsalö i Borgå skärgård.

En av hans sånger heter kort och gott ”Bulevarden” som han kallar sin käraste gata allt sedan barndomen. Bulevarden slutar vid Sandvikstorget där han bott i många år.

I en annan sång tar han upp ensamheten och känslan av utanförskap. Låten som heter ”Räck mig din hand” skrevs efter att han slutfört arbetet på sin doktorsavhandling om buddhistiska munkar. Han berättar att han då kände ett mentalt tomrum och att framtiden saknade mönster. Bra att även denna upplevelse blev dokumenterad.

Också dramatiska händelser i nutiden berör René Gothóni starkt. Den 11 september 2001 kapade terrorister från al-Qaida två passagerarplan som de flög in i World Trade Centers tvillingtorn i New York. 2 996 personer dog medan över 6 000 skadades. Låten ”This is how much I love you”, detta är hur mycket jag älskar dig, tillägnas alla dem som dog i terrorattacken samt deras anhöriga i hopp om att de ska ses igen. Tills dess är alla hädangångna levande i våra minnen, som det heter i texten.

Religionsforskaren, visförfattaren och trubaduren René Gothóni är kanske inte genast förknippad med ett samhällsengagemang eller med politiska ställningstaganden.

Men i sången ”Tillsammans” hänvisar han till att människor gemensamt kan trygga freden genom protester och samarbete i det godas tjänst. Han påminner om sextiotalets hippierörelse med sloganen Flower power, blomstermakt, som kämpade för en bätttre värld. Genom den amerikanske poeten Allen Ginsberg blev uttrycket en symbol för aktivisternas ickevåldsidelogi i allmänhet och en protest mot Vietnamkriget isynnnerhet.

Eller vad sägs om Gothónis text:

”Tillsammans kan vi nå ett mål. Tillsammans kan vi höja en skål Tillsammans kan vi trygga freden en vacker solskensdag.”

Bekanta tankegångar för alla oss som var med redan på ”det glada sextiotalet”.

Hur skulle det vara om René Gothóni skulle få sjunga ut sitt freds- och solidaritetsbudskap på våra finlandssvenska fackliga kurser? Eller på ett möte i ett Folkets hus någonstans i Svenskfinland. Jag har inte frågat honom om han skulle ställa upp. Men jag tror inte han tackar nej.

Fundera på detta bästa svenskspråkiga ombudsmän inom fackförbunden och Finlands svenska socialdemokrater när verksamheten ska planeras.

Så här i mogen ålder har trubaduren också gett sig tid att fundera på det han hunnit uppleva i sitt händelserika liv. Något som tydligt kommer fram i sången ”Visste du?”

Här skriver han till exempel att ”Visste du att tiden kan ge svar på de flesta frågor som du har och på många drömmar som du sett” och lite längre fram ”Visste du att tiden kan ge svar om du blott har tålamod”.

I ingressen bredvid nämnda sång predikar Gothóni för att man ska ha tålamod, leva sunt och hålla tanken klar med formuleringen ”Det gäller att leva i nuet och att reflektera över sina livserfarenheter”

Hans livslånga studier i österländsk filosofi och buddhism har verkligen inte gått spårlöst förbi. ”Det som hände igår kan vi inte mera ändra på och det som sker imorgon vet vi inte. Det vi har finns här och nu”. Så lyder en gammal österländsk aforism. Med all rätt, tycker i alla fall recensenten. Även han på basen av en relativt lång livserfarenhet.

Henrik Helenius

Recension: René Gothóni; Samlade visor (2024); Skrifter utgivna av Tore och Herdis Modeens stiftelse nr 64; 183 s.