En ung Susanna Haavisto skrev sin pjäs om vänskap inspirerad av vänskapen med skådespelarkollegan Eija Ahvo. År 1995 fick pjäsen premiär på Helsingfors stadsteater och gjorde succé där. Tjugo år senare uppdaterade hon texten för det nya millenniet och den har fortsatt att hitta sin publik i olika uppsättningar i olika delar av Finland. Haavistos make Juha Tikka svarar för den okonstlade och berörande musiken. Att pjäsen heter Raka rör på svenska träffar något väsentligt i hur direkt musiken tilltalar publiken. En musikalupplevelse på Svenska Teatern brukar ge publiken en varm känsla av att kunna känna igen sig, en känsla av gemenskap helt enkelt.

När det gäller Raka rör kan man tänka sig en bredare gemenskap över språkgränserna, eftersom den svenskspråkiga versionen av en finskspråkig pjäs appellerar till båda språkgrupperna. Vad som är viktigast är att pjäsen faktiskt fungerar på svenska. Här har översättaren Marika Westerling lyckats på ett alldeles utmärkt sätt. Hon spelar dessutom Elina med en entusiasm och finess som imponerar. Initiativtagaren till den svenskspråkiga uppsättningen heter Minna Kettunen-Enberg som är producent och som spelar Fanny på ett lyskraftigt sätt så att gestalten ger ett intryck av mänsklighet och djup. Kettunen-Enberg lyckas projicera ett brett register av känslor på scenen på ett mycket berörande sätt.

Att Raka rör har hittat sin väg till Svenska Teaterns Amos-scen är en kulturgärning av rang och det är imponerande av regissören Susanna Haavisto att den nästan 30 år gamla pjäsen känns uppdaterad och tidsenlig, samtidigt som det finns något nostalgiskt över det hela. Tikkas musik skiljer sig från det man stereotypiskt förväntar sig på Svenska Teaterns scen men på ett bra sätt. Låtarna känns fräscha och framförandet fungerar klanderfritt. Suvi Isotalo skapar en intim stämning som kapellmästare och hon spelar dessutom både piano och gitarr. Med sig har hon Puro Paju i bas, concertina och percusssion. Bakgrundsmusikerna som ansvarar för pjäsens musikarrangemang spelar en väldigt viktig roll i hur otvunget det hela flyter och hur nära publiken skådespelarna lyckas komma med sin förtrollande sång.

Det som imponerar minst är scenografin. Det är inget fel på att scenografin är ytterst avskalad och eftersom helheten bär så väldigt bra kan man inte heller direkt klandra Haavisto för hur hon har visualiserat sin pjäs. Allt det andra imponerar så stort att rekvisitan på scenen som ska föreställa toalettstolar och kylskåp helt enkelt bara inte känns lika spännande. Visst finns det ändå vissa fyndiga scener där man utnyttjar scenografin på ett mycket professionellt sätt. I det stora hela är dock det som finns i bakgrunden inte så väsentligt i pjäsen. Donna Javanainen som ansvarar för pjäsens ljusdesign lyckas framhäva skådespelarna på precis rätt sätt och Jesper Söderströms ljuddesign fungerar också klanderfritt. Fördelen med en avskalad design är att man kan tänka sig att den här pjäsen kunde fungera på vilken mindre scen som helst till exempel i Österbotten, Åboland eller Nyland.

Det är vänskap två kvinnor emellan som pjäsen innerst inne handlar om och hur vänskapen byter form från ett livsskede till ett annat. Raka rör är också en pjäs om kärlek och om att bilda familj och om att skiljas. Det finns någonting i pjäsen för var och en att identifiera sig med. Vardagslivet är inte alltid så glamoröst och det här är en musikal där stämningen inte är på topp hela tiden. Det är kanske just därför som Raka rör känns djupare än många andra musikaler. Det finns någonting vemodigt och skört i Marika Westerlings och Minna Kettunen-Enbergs uppträdande. Det hela balanseras av en tidvis överväldigande känsla av glädje och styrka. Mycket av detta beror på den mångsidiga blandningen av stilar i Juha Tikkas musik.

Recension: Raka rör (Svenska Teatern)

MANUS, REGI OCH VISUALISERING Susanna Haavisto
MUSIK Juha Tikka (Förutom ”Du” av S. Haavisto)
ÖVERSÄTTNING Marika Westerling
PRODUCENT Minna Kettunen-Enberg
LJUS Donna Javanainen
LJUD Jesper Söderström
MUSIKARRANGEMANG Suvi Isotalo, Puro Paju

PÅ SCENEN
Elina: Marika Westerling
Fanny: Minna Kettunen-Enberg
Kapellmästare, piano, gitarr: Suvi Isotalo
Bas, concertina, percussion: Puro Paju
Barnröster: Wanda Timonen, Isak Enberg, Noah Enberg