Internationellt

Skottland höjer rösten för en självständighetsomröstning – ger Boris Johnson efter?

Dundee University
Elliot Bulmer är lektor i politik vid Dundee University. Han säger att många i Skottland är missnöjda med premiärminister Boris Johnson och hans sätt att styra Storbritannien. "Johnson var en av de drivande krafterna till att Brexit blev verklighet. Det ogillar många skottar, eftersom här röstade majoriteten av befolkningen för att tillhöra EU".

Under den senaste tiden har röster höjts i Skottland för ett utträde ur Storbritannien. Man är missnöjd med att Storbritannien inte längre är en del av EU. Detsamma gäller för premiärminister Boris Johnsons oförmåga att tackla coronapandemin i landet. Därutöver finns det en rad andra orsaker till varför självständighetsivern ökar i regionen.

ABL

Men kommer Skottland faktiskt att få hålla en omröstning om självständighet inom en snar framtid i och med att premiärminister Boris Johnson starkt har satt sig emot det? Och hur skulle Skottland klara sig rent ekonomiskt som en suverän stat?

 

 

Elliot Bulmer är lektor i politik vid Dundee University. Han säger att tanken på ett självständigt Skottland inte alls är ny, utan har funnits i flera århundranden. Skottland var självständigt åren 846-1707 men har sedan dess varit en del av Storbritannien.

 

– Under 1700- och 1800- talet menade man att Skottland skulle ha en likande ställning som Kanada – det vill säga ha en viss autonomi – inom det brittiska kungariket, säger Bulmer.

 

– Men det var först runt 1950-talet och senare som idén om ett självständigt Skottland tog fart på allvar.

 

Bulmer hänvisar till att Storbritannien gav självständighet åt många tidigare kolonier, såsom Indien och Pakistan år 1947 och Burma (dagens Myanmar) följande år. Kronkolonin Hong Kong avträddes till Kina år 1997.

 

Det brittiska kungariket tycktes falla sönder, bit för bit. Bulmer påminner om att en stor del av världen en gång i tiden styrdes från London.

 

– Att tillhöra ett imperium som det brittiska gav skottarna till exempel möjlighet att arbeta eller idka näring i andra delar av imperiet, såsom i Kanada eller i Sydafrika.

 

Sedan det brittiska imperiets storhetstid har ändå mycket hänt. Bulmer anser att Storbritannien inte längre är en stormakt.

 

Missnöjda med Boris Johnson

 

Det är inte första gången högljudda rösterna för en omröstning om självständighet hörs i Skottland under 2000-talet. I regionen ordnades en omröstning år 2014. Då röstade 45 procent för självständighet. Sedan dess har det skett stora förändringar som berör regionen.

 

– Storbritannien är inte längre en del av EU, vilket skottarna vill vara. En majoritet i regionen röstade för ett fortsatt EU-medlemskap, precis som i Gibraltar och på Nordirland.

 

– Dessutom är premiärminister Boris Johnson mycket opopulär i Skottland. Han var en av de drivande krafterna för Brexit.

 

Bulmer tillägger att Skottland inte behandlas som en jämlik partner inom Storbritannien. Till exempel handelsavtal, som Storbritannien är tvungen att förhandla om nu när man inte är en del av EU längre, har ingåtts till förmån för Gibraltar och Nordirland – den förstnämnda har ingått ett förmånligt av tal med Spanien och den senare med Irland. Men Skottland har inget liknande avtal.

 

– Skottarna å sin sida vill ha större autonomi inom Storbritannien. Under Brexit-kampanjen utlovades detta under förutsättning att man röstade för att lämna EU. Men någon större autonomi har Skottland inte fått.

 

– Skottlands intressen har inte företrätts tillräckligt inom unionen. Att neka en omröstning genom att hänvisa till strukturella skäl, såsom Skottlands relativt ringa befolkning i förhållande till Englands, är inte legitimt.

 

Vissa människor i Skottland har redan mentalt “checkat ut” ur Storbritannien. Bulmer anser att Förenade kungariket nu verkar vara bortom räddning. Efter den senaste omröstningen år 2014 var många skottar villiga att ge kungariket en andra chans, men Brexit var avgörande för många skottars vilja att lämna Storbritannien.

 

Bulmer tycker inte heller att Johnson argument är legitimt när han hävdar att skottarna redan har fått rösta om självständighet för några år sedan och att en ny omröstning nu bör vänta tills nästa generation.

 

– Sju år en lång tid i politiken. Dessutom är en politisk generation inte nödvändigtvis detsamma som en generation människor i yngre släktled. Omständigheterna är annorlunda nu jämfört med vad de var år 2014.

 

– Johnsons parti, The Conservative Party, har i Skottland – efter socialdemokratiska Labours valkollaps – tagit upp unionismens fana och strävar nu att försöka hålla ihop Storbritannien. Men Johnson själv – till skillnad från företrädaren Theresa May – är inte en “övertygad unionist”.

 

Bulmer tillägger att en stor del av Brexitrörelsen präglas av uttryckligen engelsk, inte brittisk, nationalism. Sett ur ett valmässigt perspektiv har Johnson därmed själv inte så mycket att förlora på att Skottland blir självständigt.

 

– Jag tror att Johnson kan vara villig att släppa Skottland, så länge Labour, eller någon annan, får skulden för det, säger Elliot Bulmer.

 

“Brexit öppnade upp för en ny självständighetsomröstning”

 

Pami Aalto är professor i internationella relationer vid Tammerfors universitet. Enligt honom fanns inte någon reell möjlighet till självständighet för Skottland före Brexit.”Utträdet ur EU öppnade åter upp frågan om Skottlands vara eller icke vara i Storbritannien. Skottland skulle nog klara sig som en självständig stat, men vill gärna organisera försvaret i samarbete med militäralliansen NATO.”

 

Pami Aalto är professor i internationella relationer vid Tammerfors universitet och är specialiserad på europeisk integration och regionalt samarbete. Han säger att någon reell möjlighet till självständighet för Skottland fanns inte före Brexit.

 

– Storbritanniens utträde ur EU har åter öppnat upp frågan om Skottlands vara eller icke vara inom Storbritannien, säger Aalto.

 

– Efter nederlaget i folkomröstningen om självständighet år 2014 saknades det ett moralisk berättigande att ta upp frågan igen omedelbart.

 

Aalto tror ändå inte att Boris Johnson kommer att gå med på en omröstning under hans period som premiärminister.

 

– Om han går med på en omröstning, kommer han nog att uppleva det som ett verkligt misslyckande. Syftet med Brexit var inte att slita Storbritannien i stycken, utan att skapa ett “starkare” Storbritannien.

 

– De två motpolerna i frågan om omröstningen är Johnsons The Conservative Party och Nicola Sturgeons The Scottish National Party. Andra partier, såsom Labour, har varit mindre tydliga när det gällt frågan huruvida de är för en omröstning eller inte.

 

Den spanska autonoma regionen Katalonien röstade om självständighet år 2017. Hur kan Skottland undvika ett liknande scenario som det i Barcelona, då det röstades för självständighet där?

 

– Jag tror inte att Skottland kommer att hålla en omröstning utan Londons godkännande, vilket skedde i Katalonien utan Madrids acceptans. Höjda röster för en omröstning i Skottland kan ändå framdriva ett maktskifte i England, det vill säga att en ny regering tillsätts istället för den nuvarande konservativa.

 

Ett självständigt Skottland kan klara sig själv

 

En relevant fråga som kommer upp i samband med diskussionen om ett skotsk självständighet är den huruvida Skottland kan klara sig som en självständig stat, eller är regionen rent ekonomiskt tvunget av att vara med i Storbritannien? Aalto tror på det tidigare.

 

– Skottland är en välmående region med stor autonomi redan idag. I fråga om försvaret är det troligt att det krävs förhandlingarna med militäralliansen NATO för att organisera försvaret, annars kan den här säkerhetspolitiska aspekten vända den allmänna opinionen i regionen mot självständighet.

 

– Länder som Ryssland och Kina befinner sig geografiskt långt borta men de är trots det potentiella fiender för de brittiska öarna. Skottland vill knappast fullt ut bygga upp sitt eget försvar frikopplat från befintliga försvarssystem och regionen har inte tillgång till kärnvapen, vilket Storbritannien har, säger Pami Aalto.

 

John Eriksson

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE