Sverige har dragits in i samband med ansökan om medlemskap i Nato, och svenska regeringen har agerat förbluffande aningslöst, krupit för Erdoğan, förnedrats och låtit honom hela tiden ställa nya krav, trots att Finlands och Sveriges avtal med Turkiet från förra sommaren redan uppfyllts.

Inför valet har oppositionen, som vädrar segermöjligheter, enats om en gemensam motkandidat till Erdoğan, nämligen CHPs, socialdemokratiska republikanska folkpartiets ledare Kemal Kılıçdaroğlu i 100 års firande sekulära Turkiet.

Efter försök till en statskupp 2016 som regeringen fick kontroll över, utpekades och fängslades meningsmotståndare på lösa anklagelser att dessa skulle tillhöra Gülenrörelsen eller PKK. 100 000 tals statstjänstemän, mediapersoner och domare har avskedats. Åtskilliga personer har flytt utomlands. Förföljelsen av minoriteter, särskilt kurderna, har skärpts. Ekonomin har kraftigt försämrats, med en inflation tidvis på över 80 % – nu något lägre – och ökad arbetslöshet. Landet hyser närmare 4 miljoner syriska flyktingar, som opinionen ser allt mera negativt på. En jordbävningskatastrof drabbade landet i början av februari med tiotusentals döda.

Vid ett seminarium i Stockholms ABF-hus i tisdags diskuterades olika scenarier inför valet. Kommer Erdoğan att använda auktoritära styrets maktapparat med kontroll över media och domstolar om han ser sig på väg att besegras? Oppositionen hade en stor övervikt i opinionen förra sommaren, men den har krympt efter jordbävningen, och Erdoğan propagerar att det är bara han som kan bemästra problemen efter denna. Oppositionen hoppas ännu få minst 50 % av rösterna efter första omgången i presidentvalet, men det är inte säkert även om en majoritet av kurderna väntas rösta denna gång mot Erdoğan. Och vad blir följden om endera parten vinner bägge valen, eller om komplexiteten ökar om parterna vinner varsitt val? Erdoğanvinst torde befästa och rentav förstärka det autoritära styret. Framgångar för oppositionen kan öppna vägen till återgång med parlamentarisk demokrati och en reformagenda. Men även vid oppositionsvinst kommer problemen med ekonomin, utrensningarna i statsapparten och med de syriska flyktingarna att kvarstå.

Under alla omständigheter väntar nu spännande veckor som Turkiet och omvärlden noga kommer följa fram till valet.

Gunnar Lassinantti