Hennes förskottsförtroende hedrar och måste likväl bekräftas under den kommande mandatperioden.

Den 8 december satte den tyska förbundsdagen definitivt punkt för Merkels 16-åriga epok som förbundskansler i Berlin.

Ett nytt kapitel håller på att skrivas i förbundsrepublikens parlamentshistoria. För första gången sedan 1957 styrs landet av en trepartiregering och för fjärde gången av en socialdemokrat.

Med hjälp av den s k trafikljuskoalitionen mellan SPD, Bündnis 90/Die Grünen och det liberala partiet FDP valdes Olaf Scholz till regeringschef i Berlin.

Han kommer därmed att förlänga ett spår som började med legendariska socialdemokrater som Willy Brandt och Helmut Schmidt samt SPD-profilen Gerhard Schröder.

Historisk symbolik

Redan i förväg populariserades den nya trafikljusalliansen genom att det lånades flitigt på Willy Brandts politiska citatarv.

“Nu växer ihop det som också hör ihop”, lydde hans redan bevingade ord under 1990-talets glädjefester för den nyvunna tysk-tyska enheten.

Olaf Scholz aktuella variant efter koalitionsförhandlingarnas slut kan återges med att “det som passar tillsammans har numera vuxit ihop”.

Själva skriftliga avtal på 177 sidor inleds med rubriken “Mehr Fortschritt wagen” dvs att våga mera framsteg. Även det är en klar påminnelse om Willy Brandts första regeringsförklaring från 1969 då han i ett lysande tal i förbundsdagen fastslog att hans social-liberala koalition ämnar “våga mera demokrati”.

Med facit i handen är det förstås lätt att se den symboliska vikten och sanningen i Brandts dåtida utspel.

Om det nuvarande politiska uppbrottet emellertid kommer att få beröm av – låt säga – 2030-talets statsvetare eller journalister återstår än så länge att se.

Ambitiös

Trafikljuskoalitionens agenda sammanställdes i ett avtal under rubriken allians för “frihet, rättvisa och hållbarhet”. Bakom dessa programmatiska slagord döljer sig ett unikt moderniseringsprogram men också ofantliga kostnader. Experter utgår från en extra finansieringsvolym för den tyska statsbudgeten på omkring 50 miljarder euro om året.

På en del områden innebär koalitionsavtalets ambitioner inget mindre än ett historiskt industripolitiskt paradigmskifte. Den förmodligen största sedan den industriella revolutionen för över 100 år sedan.

Som enda land i Europa ska förbundsrepubliken följa målsättningen att samtidigt avveckla både atom- och kolkraftproducerad energi.

I synnerhet efter sommarens högvattenkatastrofer i sydvästra Tyskland står klimatfrågan ännu högre på dagordningen. Och det är inte bara den gröna väljarbasen som trycker på.

Om än med divergerande emfas är trepartialliansen enig om att den globala uppvärmningen måste begränsas till högst plus 1,5-2 grader i enlighet med Parisavtalets riktlinjer.

Klimatkrisen

Den politiska ribban för att komma dit ligger högre än någonsin. Och frågan är hur världens fjärde största industri- och handelsnation kan ladda tillräckligt med spänst för att hoppa över den.

I koalitionsavtalet formuleras en rad fingervisningar för den kraftsamlingen. Enligt överenskommelsen ska växthuseffekten bromsas genom energiförsörjningens stegvisa avkarbonisering. En av hörnpelarna i planeringen är att elproduktionen fram till 2030 ska omstruktureras till 80 procent med förnyelsebara källor. Kikarsiktet är fokuserat på klimatneutralitet fram till 2045.

I realiteten innebär den projektionen att minst två procent av den tyska landytan på drygt 357 000 kvadratkilometer måste öronmärkas för vindkraftsanläggningar.

Med hjälp av ett enormt byggprogram ska det sedan resas över 1 000 nya väderkvarnar per år.

Kritiker ifrågasätter att tidshorisonten räcker. Tänkbara hinder är byråkratiska förfaranden över tillstånd samt markägares och naturvårdares invändningar och överklaganden.

Ytterligare satsningar på klimatpolitiska framsteg är löften om massiva subventioner för att installera solpaneler på t ex hustaken i Tyskland.

Även en fördubbling av den nuvarande produktionskapaciteten för vätgas som alternativ drivmedel togs upp i koalitionsavtalet.

Gång på gång gick inte minst det marknadsliberala partiet FDP ut med budskapet att statligt stöd till näringslivet ska främja forskningen för en utveckling av klimatteknologiska produkter som sedan kan utbjudas på världsmarknaden.

(Smärre) irritationer

Att trafikljusalliansens överenskommelser präglas av en gemensam vilja och framåtanda kan knappast bestridas. Men till helhetsbilden hör emellertid också tänkbara trafikstörningar när färgspelet ger motstridiga impulser.

Ett första frågetecken bör sättas bakom det FDP:s krav att om framtidens enorma finansiella ansträngningar kan verkställas utan att ge Tysklands författningsstadgade skuldbroms mera svängrum.

Med blick på sina respektive parti- och väljarbaser står tveklöst alla koalitionspartner under press att leverera snabbt synliga resultat.

Nu när trafikljuskoalitionen fick grönt ljus, är trycket speciellt hårt på De gröna att leverera i regeringsställning. (Foto: Joachim Kasten)

Trycket är högt och det gäller inte minst för den gröna trafikljusfärgen.

Under valrörelsen spred Bündnis 90/Die Grünen en video med dramatiska varningar.

En miljontals TV-publik såg den gröna kanslerkandidaten Annalena Baerbock stående mitt i ett skogsparti med döda avlövade barrträd. Textbudskapet slog larm: Din röst avgör om den sista regeringen som kan ha ett aktivt inflytande på klimatkrisen.

Associationer till en slags domedagsprofetia ingick förmodligen i den politiska kalkylen.

Med Fridays For Future-rörelsen som stark pådrivare lyckades De gröna under koalitionssamtalen att förhandla fram ett perspektiv om att kolkraftverken ska avvecklas fram till 2030. Det finns ändå en akilleshäl i form av den tyska glosan “idealerweise”. Formuleringen kan översättas med “helst” och antyder en konflikt som inte kunde överbryggas. Enligt gällande avtal med de berörda elproducenterna fastslogs en tidshorisont fram till 2038.

Ett starkt symbolvärde i klimatdebatten har även den seglivade tyska vägran att begränsa hastigheten på landets motorvägar. Chansen att även på den fronten minska utsläppen samt förbättra olycksstatistiken kunde på grund av frihetstolkningen inom FDP inte tillvaratas.

Fastän både SPD och De gröna pläderade för en maxfart på 130 km/h satte liberalerna med Porscheägaren och partiledaren Christian Lindner i spetsen en irriterande röd linje. Till ny chef för trafikministeriet utsågs konsekvent nog en FDP-politiker.

Att vara advokat för bilisternas “frihet” borde egentligen vara en otidsenlig attityd under de rådande klimatkriserna.

Vidare kan man undra om trafikljuskoalitionens ambitiösa klimatmål passar ihop med en fortsatt skattesubvention för dieselbränsle i en storleksordning på omkring 9,5 miljarder euro. Att regeringens nye finansminister Christian Lindner kommer att inleda en reform i det avseendet måste nog tas med en stor nypa salt.

Rättvisa

När det gäller den genuint socialdemokratiska agendan så är den väl synlig på många ställen.

På valaffischer och torgmöten hade SPD bl a lovat att höja den lagstadgade minimilönen från aktuellt 9,6o till 12 euro i timmen.

Enligt Olaf Scholz kommer det löftet att infrias under loppet av 2022 och innebär ett löneplus för över tio miljoner arbetstagare.

Rättvisetanken främjas vidare genom ett storskaligt bostadspaket med 400 ooo nya lägenheter per år. För tjugofem procent av dem ska hyrorna vara statligt reglerade genom subventioner.

Tack vare SPD:s initiativ ska dessutom även pensionerna hållas stabila minst fram till 2030.

I en färsk intervju med veckotidningen Die Zeit förutspår Olaf Scholz en ny dynamik i regeringsarbetet. Enligt honom ska 20-talet bli en mångfaldig uppbrottstid.

Starten kommer ändå knappast att bli en dans på rosor. I vissa delar av Tyskland härjar coronapandemin ohejdat.

Infektionsvågen måste bromsas. För detta ärende ansvarar framöver den kände SPD-profilen och virologen Karl Lauterbach. Han utnämndes till landets nye hälsominister.

För en bred publik framstod Lauterbach sedan pandemins utbrott som en slags coronaförklarare. Det som aktuellt står på hans agenda är en kontroversiell debatt om ett tänkbart införande av en allmän vaccineringsplikt.

Motståndarna har redan hört av sig med högljudda protester.