Barbara Alexander föddes den 26 augusti 1941 i Butte i delstaten Montana. Hon har beskrivit sin barndoms hemstad som en gruvstad som präglades av arbetarklassen. Föräldrarna var fackligt aktiva och de sade till dottern att inte bli strejkbrytare och aldrig rösta på Republikanska partiet.

Familjen flyttade runt i USA och Barbara inledde sina studier vid Reed College i Oregon. Först studerade hon fysik men bytte huvudämne till kemi och utexaminerades 1963. År 1967 gifte hon sig med John Ehrenreich och de fick två barn. Hon gifte sig senare en gång till efter skilsmässan från John, men behöll släktnamnet Ehrenreich.

Barbara och John Ehrenreich var tillsammans aktiva i folkrörelsen mot Vietnamkriget. Författardebuten år 1969 gjorde hon tillsammans med maken John och deras bok Long March, Short Spring handlade om den radikala studentrörelsen. Barbara Ehrenreich avlade doktorsexamen vid Rockefeller University där även John Ehrenreich avlade doktorsexamen för första gången. Han skulle senare bli dubbeldoktor när han disputerade en gång till vid New School i New York. Barbara tänkte först doktorera i teoretisk fysik men bytte huvudämne igen och doktorerade i immunologi i stället.

Samtidigt som Barbara Ehrenreich tilltalades av socialismen, blev hon också en hängiven sjuttiotalsfeminist. Hon sade att upplevelsen av att föda dottern Rosa i New York år 1970 och hur hon behandlades som kvinna av den offentliga hälsovården fick henne att bli feminist.

Orättvisorna i hälsovården engagerade henne starkt i ett tidigt skede och år 1971 utkom boken The American Health Empire, återigen tillsammans med dåvarande maken John Ehrenreich.

Vid State University of New York undervisade hon en kurs i kvinnornas hälsa tillsammans med feministaktivisten Deirdre English. Med henne skrev hon sedan böckerna Witches, Midwives and Nurses (1972), Complaints and Disorders (1973) och For Her Own Good (1978). Under 1970-talet profilerade hon sig som socialistisk feminist och lade starkt fokus på hälsovård och kvinnor, både med tanke på det samtida USA och ur ett längre historiskt perspektiv.

Ehrenreich var en hängiven politisk aktivist och hon engagerade sig i ett antal olika rörelser under årtionden. Hon kämpade bland annat för aborträtten, för reformeringen av lagstiftningen gällande cannabis, för freden, för kvinnor i media och för kvinnornas hälsa. Som journalist skrev hon för ett stort antal publikationer, bland dem The Atlantic Monthly, Harper’s Magazine, Mother Jones, The New Republic, The New York Times, The Wall Street Journal och The Washington Post.

Som akademiker hade hon anknytning till ett antal universitet, både genom undervisningsuppdrag och tack vare författarresidens. Vid Berkeley undervisade hon i journalistik. Hon var också aktiv i olika akademiska föreningar, institut och tankesmedjor, bland dem Institute for Policy Studies och Society of American Historians.

Under 1980- och 1990-talen var hon en framstående profil i Democratic Socialists of America. År 2013 utsågs hon till hedersordförande i DSA. Under åren har det blivit alltmer trendigt för unga vänsteraktiva i USA att kalla sig demokratiska socialister men vänsterrörelsen var inte lika synlig när Ehrenreich var som mest aktiv.

Mellan 1983 och 1993 var hon gift med fackföreningprofilen Gary Stevenson som var aktiv i transportfacket Teamsters. Också det andra äktenskapet slutade i skilsmässa.

I presidentvalet 2000 meddelade Ehrenreich att hon stöder den gröna kandidaten Ralph Nader som var en framstående profil inom konsumentrörelsen. Fyra år senare stödde hon demokraten John Kerry och i presidentvalet 2008 Barack Obama.

De flesta böckerna som Ehrenreich skrev var samhällskritiska faktaböcker. Med åren skrev hon allt fler av dem ensam men till exempel Re-Making Love: The Feminization of Sex (1986) skrev hon tillsammans med Elizabeth Hess och Gloria Jacobs. De tre feministiska författarna argumenterade för att den egentliga sexuella revolutionen initierades av kvinnorna och de undersökte hur förståelsen av sex hade ändrats i den sexuella revolutionens kölvatten.

Också mansrollen intresserade Ehrenreich. Boken The Hearts of Men (1983) blev den första som översattes till svenska, redan 1984 som Det manliga hjärtat: revolten mot försörjarrollen i översättning av Lennart och Inga-Britt Edberg.

På 1990-talet provade hon sig dessutom fram som romanförfattare med Kipper’s Game (1993), en futuristisk thriller om vetenskap, kärlek, politik och kaos i samhället.

Det stora globala genombrottet kom med faktaboken Nickel and Dimed (2001) om den amerikanska fattigdomen. Den översattes 2002 till svenska som Barskrapad: konsten att hanka sig fram av Kerstin Gustafsson.

Vid sidan av till exempel Michael Moore var Ehrenreich en av de stora samhällskritiska vänsterprofilerna i George W. Bushs USA.

Med Bait and Switch (2005) fortsatte hon sin vidräkning med den amerikanska drömmen som myt. Den boken utkom 2006 på svenska som Körd: uppvaknandet ur den amerikanska drömmen i översättning av Hans O. Sjöström.

Dancing in the Streets (2007) översattes också till svenska, år 2009 som Karnevalsyra: den kollektiva glädjens historia, igen med Sjöström som översättare.

Om Barskrapad är Ehrenreichs mest kända bok, torde den näst mest kända vara Gilla läget: hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. Den svenska översättningen av boken utkom 2010, och Sjöström översatte också den. Bokens engelska originaltitel var Bright-Sided (2009) men den ändrades till pocketutgåvan, som heter Smile or Die. Ehrenreich ansåg att positivt tänkande hade bidragit till finanskrisen 2007-2008, eftersom man inte var mentalt förberedd på den oundvikliga ekonomiska nedgången.

Om man tänker på ras, kön och klass som de tre stora faktorer som har bidragit till den intersektionella feminismen, har Ehrenreich hela tiden varit medveten om samspelet mellan de olika faktorerna. När hon upplevde sitt feministiska uppvaknande på den offentliga kliniken där hon skulle föda sin dotter, märkte hon att inga andra vita kvinnor hade kommit dit att föda barn just då.

Ehrenreich menade att medan man eftersträvade ett samhälle som är fritt från hierarkier, hade feminismen som mål jämställdhet där man behandlas lika oavsett kön och oavsett ras. Men hon var av den åsikten att man inte kan uppnå ett samhälle där de olika klasserna behandlas jämlikt utan målet bör vara ett helt och hållet klasslöst samhälle.

Att USA är ett klassamhälle kom fram med största möjliga tydlighet i de böcker och artiklar Ehrenreich skrev. Att förbättra världen var alltid hennes mål. Hon skildrade arbetarklassens tunga villkor men också hur många medelklassyrken hade omvandlats till låglönejobb, bland annat läraryrket i många fall.

Barbara Ehrenreich var ett vältaligt och globalt respekterat språkrör för den amerikanska demokratiska socialismen. Hon påverkade debatten i USA, inte minst när det gäller kampen för höjning av minimilönerna. Dessutom fick hon uppmärksamhet runt om i världen, speciellt tack vare de bästsäljande böckerna. Hon öppnade ögonen för många amerikaner när det gäller orättvisor i samhället, men hon påverkade också hur icke-amerikaner ser på USA.

Religion är en viktig faktor i det amerikanska samhället. År 2014 utkom Ehrenreichs bok Living with a Wild God: A Nonbeliever’s Search for the Truth about Everything. Hon var ateist i fjärde generationen och ville närma sig de stora existentiella frågorna ur sitt eget perspektiv.

Också åldrandet fick Ehrenreich att skriva ett uppmärksammat sent verk, Natural Causes (2018). Boken utkom 2019 i svensk översättning av Emeli André som Att lura åldrandet: hälsohetsen som jagar oss ända in i döden. Om Gilla läget var en vidräkning med det positiva tänkandet, var Att lura åldrandet hennes vidräkning med wellness-rörelsen.

Många av vår tids debatter skulle ha varit fattigare utan Barbara Ehrenreich som med sina skarpsynta och mångsidiga iakttagelser letade efter komplicerade fakta i ett samhälle där allt fler kom att välja enkla sanningar.

Trots att Ehrenreich var en framstående sjuttiotalsfeminist, stödde hon Bernie Sanders mot Hillary Clinton i demokraternas primärval inför presidentvalet 2016. Det var inte överraskande i och med att hon och Sanders kom från samma rörelse, demokratiska socialister. Sedan röstade hon på Clinton när hon ställdes mot Donald Trump. Också 2020 stödde hon Sanders mot Joe Biden i kampen om demokraternas nominering. Hon var orolig för att den amerikanska liberalismen skulle uppfattas som elitistisk.

Ehrenreich förespråkade vänsterpopulism som en motgift mot den växande högerpopulismen. Enligt henne borde socialismen vara någonting roligt och också boken Karnevalsyra såg hon som ett led i kampen mot ett gladare samhälle. Hon påpekade att många folkrörelser har redan historiskt sett kombinerat glädjen med kampen och att till exempel slavuppror har uppstått ur karnevalsyra. Hon uppfattade att många i USA ser på omfördelningen av resurser som något negativt, att roliga saker tas ifrån en, när hennes mål var ett samhälle där så många som möjligt kan ha det roligt. Om något, var Barbara Ehrenreich en socialist som var medveten om att folket behöver bröd och skådespel.