Diana Bahrami var 15 år när de internationella styrkorna lämnade Afghanistan och när Talibanerna tågade in i hennes hemstad Kabul i augusti 2021. Hon kom hem från skolan, som vanligt. Hon lämnade sina böcker hemma och skulle precis skynda iväg till sin engelskakurs när hennes pappa hindrade henne.

Dianas pappa, Leyaqat Bahrami hade hört att talibanerna höll på att erövra staden.

– Jag trodde först att det var ett skämt men vi kunde inte kolla på tv:n om det stämde för elen fungerade inte.

Så Diana och hennes pappa åkte till staden med motorcykel. På vägen såg de mängder av människor vallfärda ut ur staden. Inne i staden syntes varken flickor eller kvinnor på gatorna. Diana såg unga människor som brände skolböcker och soldater som brände skoluniformer, och männen på gatorna stirrade på Diana som satt bakom sin pappa på motorcykeln.

Senare såg Dianas familj på tv att president Ghani hade flytt landet.

– Det var de värsta nyheterna jag någonsin fått, han lämnade oss mitt i en katastrof.

Våld mot hazarer

Familjen Bahrami är hazarer. Hazarerna är en minoritet som utgör omkring tio procent av befolkningen i Afghanistan och som har förföljts, från och till, sedan 1800-talet. För att de är shia-muslimer och för att de antas ha sitt historiska ursprung i Mongoliet.

Efter närmare tio lugna år flammade det etniska våldet mot hazarerna upp år 2015, ett år efter att Ashraf Ghani valdes till president. Både ISIS och talibanerna började utföra terrordåd mot hazarerna. Dianas mamma ville hålla Diana hemma från skolan när attentaten mot hazarerna ökade, men Dianas pappa uppmanade henne att fortsätta gå i skola.

Den 22 april år 2018 utfördes ett bombdåd i en offentlig byggnad som låg intill Dianas skola på ett hazara-dominerat område i västra Kabul.

– Klockan var 9.55 när fönsterrutorna exploderade. Jag satt längst borta i klassen, jag tryckte mig ner för skydd och tänkte på hur mamma skulle klara sig om jag dog. Jag låg och väntade för att se om beväpnade män skulle komma och skjuta oss alla, för det var så talibanerna och ISIS gjorde. Först detonerade en bomb och sen kom män med gevär och sköt dem som ännu levde.

Men ingen kom, och Diana gick ut. Luften var mörk och dimmig av explosionen i byggnaden där hazarerna hade köat för att registrera sig för att rösta. Diana gick runt skolan för att se om hon kunde hjälpa någon.

– Det skulle jag inte ha gjort. Där låg döda människor, bland dem några av våra yngsta elever, åtta och nioåringar som började skolan senare. Det var blod överallt och armar, ben och huvuden hade slitits loss från en del av offren.

Enligt Al Jazeera dog 63 personer och över hundra skadades i självmordsattacken som ISIS senare tog ansvar för.

Efter attentatet ville Dianas föräldrar att hon skulle sluta skolan, eftersom de inte upplevde att det var tryggt. Men Diana var fast besluten att gå, och hon var en av omkring tjugo elever som återvände till skolan efter attentatet.

– Talibanerna och ISIS är rädda att utbildade kvinnor kan ändra samhället. Attentatet gjorde mig stark, fick mig att försöka ännu mer. Tack vare den tidigare Taliban-regimen kan min mamma varken skriva eller läsa och min pappa hade inte heller en möjlighet att utbilda sig. Det fanns ingen som kunde undervisa mig hemma. Utbildningen var min enda chans.

Den 8 maj 2021 var Diana på väg hem från skolan. Vägen gick förbi ett gymnasium för flickor i det hazara-dominerade området i västra Kabul. En bilbomb hade en stund tidigare detonerats vid skolans port. När eleverna rusade ut exploderade två bomber till. När Diana kom gående längs vägen såg hon människor bära döda flickor in i bilar, för det fanns inte tillräckligt många ambulanser för att transportera alla skadade och döda. Diana såg hur döda skolflickor radades på varandra i ambulanser. Många saknade fötter och händer. Flickorna var klädda i svarta skoluniformer och i vit hijab.

Enligt New York Times dog nittio personer i attentatet som var riktat mot skolflickor.

Krossade drömmar

När talibanerna tog makten i Afghanistan den 15 augusti 2021 var Diana tvungen att avsluta skolgången, eftersom det inte längre ordnades lektioner.

– Hela min värld föll ihop då. Talibanerna tog bort min möjlighet att nå mina mål och drömmar. Det var som att bli inlåst i ett mörkt rum.

Men det var fortfarande möjligt för Diana att gå på kurser i engelska och konst i ett inlärningscenter. Talibanerna kontrollerade att flickorna som kom till kurserna bar sin hijab rätt. En gång fick Diana vända tillbaka, för att hennes hijab var för färggrann.

– Det var svårt för mig att tvingas täcka in mig, som ett spöke. Bara för att män inte skulle lägga märke till mig.

Talibanerna bestämde hurudan konst det var tillåtet att rita på kursen. En dag när Diana var på väg till inlärningscentret sa en grannpojke åt henne att hon var en smutsig hazarakvinna som borde försvinna ur landet.

I sin konst vill Diana återge det afghanska folkets smärta. En dag hoppas hon kunna ha en utställning, och donera intäkterna till kvinnorna i Afghanistan. (Foto: Latifa Bahrami)

Då kontaktade Diana en släkting som flera år tidigare hade lyckats fly till Finland. Släktingen hade hjälpts av ett nätverk av finländare som anställde hen. Nu aktiverade sig nätverket för att hjälpa Dianas familj, som inte hade möjlighet att fly ur landet på egen hand.

– Det här nätverket av finska kvinnor ändrade mitt liv. De stödde mig och gav mig hopp.

Flykten

Våldet mot hazarerna fortsatte i accelererande takt. I april 2022 förlorade Diana en jämnårig vän i en attack mot en skola i hazara-området, som nu hade öppnats för pojkar.

I augusti 2022 beslöt talibanerna att Dianas engelskakurs inte längre hade tillstånd att fortsätta, och Dianas lärare på konstkursen misshandlades. I september 2022 flydde Dianas familj till Iran. Några veckor senare, 30 september 2022, utsattes inlärningscentret där Diana gått på kurser för ett självmordsattentat. Trettio unga flickor dog, däribland Dianas goda vän som några dagar tidigare hade skickat Diana ett meddelande och uppmanat henne att fortsätta gå på kurser. “Jag förstår att du är rädd för ditt liv, men man dör också om man lever instängd i hemmet”, sa vännen som efter attentatet kändes igen på ringen på fingret på en avsliten hand.

I januari 2023 flyttade Diana Bahramis familj till Finland. Dianas föräldrar anställdes av det finländska nätverket. Bakom sig lämnade de ett Afghanistan där Dianas mamma tvingades bära en burkha.

– Burkhan är som ett fängelse för kvinnan. Det är svårt att röra sig och andas i den. Den är het på sommaren. Ditt synfält är starkt begränsat och du ser ut genom galler.

De lämnade bakom sig ett Afghanistan där flickor inte får gå i skola efter att de har fyllt tolv år, där kvinnor inte får röra sig över kommungränser utan en manlig följeslagare, där kvinnor inte får utöva ett yrke, gå på gym eller röra sig i parker.

– Jag är så lycklig över att vara i Finland, jag vet att jag kan skapa mig en strålande framtid här. Det finländska folkets vänlighet är som bandage på mina sår. Jag vill utbilda mig till jurist och fortsätta skapa konst. Jag vill hjälpa kvinnorna i Afghanistan. En dag skulle jag vilja återvända dit, och visa att jag som inte fick gå i skola, att jag som inte dög till jurist, nu arbetar som en.

“Hjälp mig”, säger Dianas vänner i Afghanistan när hon lyckas få kontakt med dem. De flesta av dem har ingen möjlighet att fly landet.

– Höj era röster för kvinnorna i Afghanistan. Låt inte talibanerna förstöra deras framtid. De behöver hjälp. Erkänn inte Taliban-regimen, de är terrorister och de är farliga, inte bara för afghanerna utan också för resten av världen.

Maria Saaristo