Utöver att vi fick lära oss om hur det Nordiska samarbetet i Nordiska Rådet går till fick jag lära känna flera aktiva och engagerade ungdomar som representerade olika politiska och politiskt obundna organisationer från hela Norden. Det var spännande att höra olika berättelser och att samtidigt känna en samhörighet till varandra som Nordbor. Vi hade även gäster från Ukraina som delade med sig av sina erfarenheter, vilket gav våra diskussioner en extra dimension.

Det är dock omöjligt att göra ett besök på ön Utøya, utan att tänka på den hemska attacken som utfördes där den 22 juli 2011, då den högerextrema terroristen Anders Behring Breivik sköt och dödade 69 personer efter att ha detonerat en bomb i Oslos regeringskvarter, som dödade ytterligare åtta personer. Vårt besök på Utøya började med en introduktion till ön och dess historia.

Onsdagen den 20 juli 2011 hade Arbeiderpartiets ungdomsorganisation AUF samlats för sitt årliga sommarläger på ön Utøya. Veckan skulle vara full med aktiviteter, diskussioner och föreläsningar. Planerade gästföreläsare var bland annat Norges dåvarande utrikesminister Jonas Gahr Støre och statsminister Jens Stoltenberg. Föreläsningarna på AUF:s sommarläger var något som politiker både fruktade och såg fram emot. Till traditionen hörde nämligen att ordet var fritt för lägerdeltagarna
efter gästtalarens tal. Ungdomarnas talturer beskrevs som passionerade, och det var inte ovanligt med att gästtalaren fick hård kritik, eller rent ut sagt en utskällning av ungdomarna i AUF. Vår guide på ön beskrev det årliga sommarlägret som det viktigaste forumet för politisk diskussion i Norge. Här formas hela Norges politik.

Fredagen den 22 juli exploderar en bomb i Oslos regeringskvarter. Strax innan hade en av Arbeiderpartiets tidigare ordföranden Gro Harlem Brundtland hållit en gästföreläsning på Utøya. En timme senare, 16:30 samlas ungdomarna på AUF:s sommarläger i kafébyggnaden, en central mötesplats på Utøya, för ett informationstillfälle om bomben som hade
exploderat. På informationstillfället informerades deltagarna om att alla resterande aktiviteter den dagen blir inställda. Strax efter att informationstillfället hade avslutats, kl. 17:18 kom Breivik i land på ön och började skjuta.

Kafébyggnaden där informationstillfället nyligen hade hållits, var den enda byggnaden som Breivik hade gått in i. Därmed är byggnaden det enda stället på ön med kvarvarande fysiska bevis på attacken som skett. Guiden på ön berättade för oss att AUF har genomgått många diskussioner om vad som ska ske med den gamla kafébyggnaden. Eftersom de överlevande och andra AUF-medlemmar från tiden då attacken skedde hade en så traumatisk koppling till byggnaden upplevde man inom AUF att byggnaden
inte kunde förbli synlig. Däremot upplevde man inte att byggnaden kunde rivas heller. AUF samarbetade nämligen med ledande experter för att hitta bästa sätt att hantera traumat från terrorattacken. Experterna ansåg att det behöver finnas fysiska bevis från attacken så att spekulationer om att attacken aldrig har skett eller att den har överdrivits inte ska kunna uppstå.

Idag står delar av kafébyggnaden kvar, men den gamla byggnaden omges av en ny byggnad som hålls upp av 69 pelare i trä, en för varje person som dödades i attacken. Byggnaden omges av ytterligare 517 träpelare som representerar de som överlevde attacken. Den nya byggnaden har därmed fått namnet ”Huset som omger”.

På väggen när man kommer in Huset som omger ser man en detaljerad tidslinje över händelserna den 22 juli, med skärmklipp från textmeddelanden som ungdomarna skickade åt sina anhöriga när de gömde sig från Breivik. På insidan har den gamla kafébyggnadens interiörer bevarats som en tidskapsel så som den var den 22 juli 2011. I väggarna och på golvet kan man se skotthål som vittnar om massakern som skedde den dagen.

Attacken som skedde den 22 juli 2011 vittnar om vilket omänskligt våld hat kan föda. Men AUF har valt att inte låtit hatet tysta ner dem, eller Utøya, AUF:s hjärta. För AUF har det varit viktigt att hålla i gång Utøya för att skapa nya minnen och samtidigt för att visa att hatet inte kan tysta ner medmänsklighet och demokrati. Idag samlas därför ungdomar från hela världen årligen på ön för att delta i demokrativerkstäder och sommarläger.

Under min tid på Utøya fick jag samarbeta över partigränser med ungdomar från hela Norden. Trots våra ideologiska skillnader och varierande perspektiv hade vi förmågan att arbeta tillsammans och komma på lösningar som gör Norden till en ännu bättre region att leva i.

Just nu pågår mycket konflikter i världen, och hatet kan kännas som en övermäktig kraft, men den samarbetsanda och optimism som lägerdeltagarna utstrålade fick mig att känna hopp inför framtiden. AUF:s hjärta, Utøya visar oss att solidaritet, samarbete och demokrati segrar över hatet.

Utøya sett från hamnen när man anländer med färjan M/S Thorbjørn. (Foto: Jonatan Wikström)