Den tiden är förbi. Rysslands anfallskrig mot Ukraina, klimatkrisen och den i många länder överhängande faran för högernationalistiska landvinningar, lämnar knappast någon andningspaus.

Orosmoment

För tysk del bidrar inte minst debatten om AfD:s fortsatta framfart till en föga avkopplande sommardebatt. Den påminner snarare om ett på sikt annalkande politiskt åskväder.

Högerextremisternas smärre framgångar i olika regionval i östra Tyskland är visserligen inget heltäckande skyfall. Ändå förstärker de orosmomenten som redan tidigare symboliserades av stabila opinionsmätningar på 20 procent för hela förbundsrepubliken och upp till 30 procent i östra delstater som Thüringen eller Sachsen.

Redan i slutet av juni återtog CDU-ordföranden Friedrich Merz sitt gamla löfte om att hans ledarstil kommer att bidra till att halvera rösterna för AfD. Misslyckandet blev ett trist faktum. ”Idag skulle jag inte upprepa ett motsvarande besked”, sa ha i en intervju med nyhetsportalen T-online.

Att de tyska socialdemokraterna som ett mitten-vänsterparti håller konsekvent avstånd till högerpopulister och extremister är givet.

Men hur kommer ett konservativt borgerligt parti framöver att reagera i ett maktpolitiskt läge då AfD kunde framstå som en tänkbar allianspartner?

Varnande exempel för det kan för nuvarande studeras i både Sverige och Finland.

Bland Tysklands demokratiska partier gäller än idag regeln om att den s k brandmuren till höger måste stå fast.

I sin senaste sommarintervju med teve-kanalen ZDF fastslog CDU-ledaren Merz att samarbetsförbudet även framöver gäller för lagstiftande församlingar som förbundsdagen och delstatsparlamenten.

När det däremot gäller de kommunala planen på landet och i städerna måste man finna vägar för överenskommelser med högerkonkurrenten, kompletterade Merz.

Hans trevande försök till en kursomläggning resulterade dock snabbt till partiinterna konflikter och motstånd.

Redan en dag senare förklarade han motsatsen om att beslutsläget att inte samverka med AfD gäller även för kommunalpolitiken.

Hur länge bäst-före-datumet för detta besked gäller återstår att se.

Friedrich Merz tycks dessutom föra en kamp mot höger genom att i medierna framställa CDU som ”ett alternativ för Tyskland med substans”.

Att närma sig AfD innehållsmässigt för att locka över väljare verkar dock vara ett klent och enligt många experter knappast framgångsrikt mönster.

Att CDU-ledaren vidare i ett uppmärksammat tal utnämnde de gröna som ”huvudmotståndare” inom regeringen, påminner i viss mån om AfD-ledaren Tino Chrupallas åsikt om Bündnis 90/Die Grünen som ”Tysklands farligaste parti”.

Det som abslut saknas i Friedrich Merz ledarskap är en stark och offensiv framtoning mot den högerextremistiska utvecklingen.

Enligt en kommentar i Tysklands största kvalitetstidning Süddeutsche Zeitung borde han ha lyssnat på ex-ordföranden Armin Laschet som i ett förbundsdagsanförande ansåg att CDU ska bidra till att AfD ”aldrig kommer att få något ansvar i landet”.

Radikala Europamotståndare

Att brandmuren till höger måste förstärkas i stället för att ge anledning till konstiga tolkningar om att möjligen ta bort den ena eller andra tegelstenen. Slående bevis för det levererade även den fortfarande pågående AfD-kongressen för nomineringar till nästa års val till Europaparlamentet.

Kandidaterna som släpptes fram är genomgående motståndare till den fortsatta europeiska integrationen. Värderingarna som de kommer att verka för sammanfattades av partiets delstatchef i Thüringen, den redan beryktade högerextremisten Björn Höcke.

Med orden ”Den här Europeiska unionen måste dö för att det sanna Europa kan leva”, fastslog han AfD:s politiska avsikter.

Att den före detta historieläraren valde en närmast likadan formulering som den nazistiska propagandan använde om stupade soldater ”de dog så att Tyskland får leva”, är nog ingen slump.

Det nuvarande EU ska urholkas inifrån och omvandlas till en ”Bund der Vaterländer” dvs ett nationalistiskt orienterat ”fädernesländernas förbund”.

Ytterligare element i högerns programvara är att Europa ska utbyggas till en fästning mot asylsökande flyktingar samt att ”frigöra sig från den amerikanska hegemoniska omfamningen”.

Lika starka avståndtaganden genemot Rysslands krigföring söker man däremot förgäves utan avser istället att handelsförbindelserna bör återgå till det ”normala”.

En anmärkningsvärd sammanfattning om AfD-kongressen formulerades av chefen för det tyska författningsskyddsämbetet Thomas Haldenwang.

Enligt honom spreds ”högerextremistiska konspirationsteorier” samt värderingar som knappast är förenliga med förbundsrepublikens demokratiska statsskick.

Egentligen är det inget nytt och snarare återigen en bekräftelse för vikten att helhjärtat och på allvar försvara brandmuren mot högerextremisterna.