Som författare, litteraturvetare och kritiker har Michel Ekman utvecklat en speciell relation till läsandet. Sommaren är inget undantag och Ekman har alltid flera böcker på gång.

– Jag har litteraturen både som jobb och som nöje. Det går inte någon skarp gräns där heller.

Ekman har valt ut några av de böcker som är viktiga för honom just den här sommaren. Först ut är Kuolleiden kirja av Kai Sadinmaa som handlar om Malms begravningsplats i Helsingfors.

– Jag tycker om att gå på begravningsplatser och håller också på att skriva om detta. Så har jag läst många böcker om begravningsplatser. Den här har jag tyckt bäst om. Han är en väldigt bra berättare. Dels vet han massor om begravningsplatsen och han berättar om dens historia, men framför allt berättar han på ett mycket intresseväckande sätt om olika personer som ligger där. Sedan vet han allt om träden också.

Ekman finner också Sadinmaas personliga berättelse som avhoppad präst intressant.

– Han har varit präst i Berghäll och han har varit begravningsplatspräst där i Malm. Han har ju en livssyn och han har hamnat i konflikt med kyrkan. Han var kanske den första i Finland att viga samkönade par och han har engagerat sig mycket för regnbågsfrågorna. Sedan är han pacifist.

Sadinmaas livsåskådning ger djup åt de saker som beskrivs i boken, vilket Ekman uppskattar och han har tyckt mycket om att läsa Kuolleiden kirja.

Följande bok som Ekman vill lyfta fram är Marzahn mon amour av Katja Oskamp som Sara Eriksson har översatt till svenska från tyska. Oskamps bok är självbiografisk.

– Hon är en författare som hade en framgångsrik karriär i början på 2000-talet men sedan blev det slut. Hon blev refuserad och fick diverse problem i sitt liv och för att komma ur det här bytte hon jobb. Hon utbildade sig till fotvårdare. Marzahn är en jättestor gammal DDR-förort från 1970-talet. Där tog hon jobb på en skönhetssalong.

Ekman upplever boken som Tysklands historia i miniatyr.

– Hon berättar om de här gamla människorna som är hennes klienter. De är oftast arbetare av olika slag, män och kvinnor med hårt slitna kroppar och fötter efter ett långt, tungt liv. Dels berättar hon om dem och deras liv och via dem om den tyska historien. De äldsta är så gamla att de har som barn upplevt andra världskriget och den stora flykten undan röda armén. Där kommer hela Tysklands historia via individuella öden. Dessutom är det en bok om arbete, dels helt konkret hennes arbete som fotvårdare och också om de här klienternas liv i deras yrken.

Tre medelålders kvinnor jobbar i salongen och boken skildrar deras samhörighet.

– Det är en arbetsplatsskildring, inte någon tjock bok men Oskamp är en fin stilist och lyckas frammana den här stämningen.

Också Marzahn mon amour har Ekman tyckt mycket om.

Den tredje boken är en sammanbunden upplaga som består av berättelserna Min far och Kvinnan av Annie Ernaux. De har Katja Waldén översatt från franska till svenska och ursprungligen utkom de som separata böcker. De franska originaltitlarna är La Place och Une femme.

– När Ernaux fick Nobelpriset, hade jag inte alls läst henne. Jag tänkte att jag måste försöka titta om det är något som intresserar mig och det var det faktiskt. Jag började med att läsa Åren och nu har jag läst den här dubbelutgåvan där hon skriver om sina föräldrar.

Min far handlar alltså om Ernaux pappa och Kvinnan om mamman.

– Jag är mycket tagen av hennes förmåga att å ena sidan skriva en krönika över sin tid men å andra sidan också fläta in sitt eget liv. Hon är aldrig privat, hon är aldrig intim på det sättet men hon berättar om den här klassresan. I Frankrike är klasskillnaderna så stora. Hennes föräldrar har gjort en klassresa från lantbruksarbetare och industriarbetare till café- och butiksägare men i små omständigheter och Ernaux har själv fortsatt den här resan och kunnat studera och blivit lärare. Hon har ett dubbelt perspektiv på det franska samhället, både det fattiga som hon kommer ifrån och sedan Parislivet som lärare och författare.

Ekman uppskattar den franska Nobelpristagarens förmåga att förstå olika miljöer, också när det handlar om att inte förstå dem.

– Och sedan det där språket. Det är väldigt franskt men nog har vi det här också, man talar olika språk i olika samhällsklasser. Det gäller att erövra dem och förstå dem och hur de kolliderar. Jag är glad att hon fick priset så att jag fick upp ögonen för henne.

Den sista boken Ekman har valt ut ingår i den i Frankrikes litteratur mycket speciella romanserien På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust, vars mest kända svenska översättare är Gunnel Vallquist.

– Jag har alltid en klassiker på gång och jag har alltid Proust på gång och den här sommaren sammanfaller de. Det är kanske femte gången jag läser På spaning.

Del tre som Ekman den här gången läser heter Kring Guermantes. I originalversionen heter den Le Côté de Guermantes och utkom ursprungligen på franska i två band.

I samband med läsningen av Proust möter Ekman den som han var när han läste romanserien tidigare.

– Dels upptäcker jag kanske nya saker i boken, dels har kanske någon vän kommenterat någonting om Proust som jag i min egen läsning kan tillämpa. Det är en resa inte bara i Proust utan också i mig själv. Åren går och jag läser inte Proust hela tiden men en gång i året brukar jag ta en av böckerna. Det är en fast punkt i livet. Boken förändras men är ändå den samma och man själv förändras men känner ändå igen.

En medvetenhet om klass är gemensamt för de böcker Ekman läser den här sommaren men också en stilistisk säkerhet.

– Jag läser en hel del svensk litteratur också men man får vara tacksam för fina översättare. Det här är en sådan tid att utan att ens reflektera över saken blir klass intressant. Vi lever i ett samhälle där klasskillnaderna ökar och den politiska retoriken förnekar dem. Jag läser mest skönlitteratur och det är ett sätt att närma sig de här frågorna.

– Alla de här böckerna är sådana att de är svåra att entydigt genrebestämma. Sadinmaa skriver miniatyressäistik och ett slags historieskrivning. Det är också naturskildring för att han går väldigt upp i den här miljön på begravningsplatsen som är en blandning av kultur och natur. Det är biografiskt också. När han reflekterar över de här människornas karaktär, till exempel när han skriver om Arndt Pekurinen funderar han på fanatismen. Då kommer han fram till att hans egen kamp mot kyrkan är en sorts fanatism som drabbar hans närmaste.

Ekman framhåller att Sadinmaas skicklighet som berättare håller det hela ihop och också de andra böckerna han har valt ut är mångsidig läsning.