Rubriken för diskussionstillfället var Democracy in Europe – Threats or opportunities? Efter några välkomstord av Jelena Simić från Kalevi Sorsa-stiftelsen höll president Halonen sitt tal. Simić hade betonat vikten av Kalevi Sorsa-stiftelsens samarbete med tankesmedjor i Albanien, Bosnien och Hercegovina samt Nordmakedonien. Samarbetet har utmynnat i rapporten Brain drain, weak democracy, and limited prospects for the future. Övriga deltagare i diskussionstillfället var Antti Häikiö, Katerina Kasovska, Miapetra Kumpula-Natri, Matti Niemi, Hamza Pecar och Ledjon Shahini.

President Tarja Halonen. (Foto: Topi Lappalainen)

President Halonen drog till minnes året 1974 då hon var medarbetare åt statsminister Kalevi Sorsa vars minne den socialdemokratiska tankesmedjan hedrar med sitt namn. Hon fick då resa till de än idag aktuella krisområdena Israel och Västbanken. Dagens situation i Mellanöstern påminner Halonen om hur utvecklingen inte alls behöver gå mot det bättre.

I sitt tal vädrade Halonen hur demokratin har det i dagens värld. Hon påminde om att det hålls val 64 länder i år och sedan är ju förstås EU-valet på kommande. Samtidigt minskar tilliten till politiker.

– Demokratin är under attack av populister och extremister, påminde president Halonen åhörarna och underströk att disinformation skadar demokratierna.

– Nuförtiden finns det närmast för mycket information, vilket gör det svårt att välja vad som är korrekt.

En annan central fråga som hon lyfte fram är rättsstatsutvecklingen.

– EU har grundats på fundamentala principer som gäller demokrati och rättsstat. Nu är rättsstaten och pressfriheten under hot. De utmaningarna som vi möter i Europa påvisar att demokratin är en kontinuerlig process.

Halonen var noga med att betona att demokrati inte är något som man en gång skapar och sedan består demokratin. Det handlar om en process där man aktivt upprätthåller demokratin.

– I Finland har vi det ganska bra när det gäller tryggheten för journalister, sade Halonen samtidigt som hon påpekade att Finlands placering hade sjunkit något i den senaste jämförelsen.

– Jag vill också lyfta fram arbetet som görs i Europarådet, påminde hon om en annan europeisk institutions vikt i sammanhanget som man ofta inte kommer ihåg. Sedan jämförde hon den europeiska integrationsprocessen med känslan av förälskelse när man bildar ett parförhållande. På det sättet satte hon likhetstecken mellan upprätthållandet av demokratin i Europa och upprätthållandet av en parrelation.

Halonen påminde också om att två miljarder människor bor i konfliktområden i dagens värld. Hon underströk medborgarsamhällets betydelse i demokratiutvecklingen och påminde om att FN har betonat ett system som är människocentrerat och främjar individernas deltagande i systemet.

– Låt oss hålla demokratin på främsta plats i den politiska agendan, sade hon.

Ledjon Shahini, Hamza Pecar, Katerina Kasovska och Antti Häikiö. (Foto: Topi Lappalainen)

Efter Halonens tal hölls den första paneldiskussionen om migration i Europa och demokrati.

Simić fungerade som moderator och en av paneldeltagarna var Hamza Pecar från den bosniska tankesmedjan Forum Lijeve Inicijative. Forum i tankesmedjans namn betyder forum och lijeve inicijative betyder vänsterinitiativ. En annan var Ledjon Shahini från Qemal Stafa-stiftelsen i Albanien. Katerina Kasovska representerade en tredje tankesmedja från Västra Balkan, den nordmakedoniska socialdemokratiska tankesmedjan Progres Institut. Den fjärde deltagaren i panelen var Antti Häikiö från inrikesministeriet som är expert på krishantering.

Moderatorn Simić konstaterade inledningsvis att samtidigt som utvandringen kan vara en lösning, kan den också ha negativa konsekvenser.

Ledjon Shahini påbörjade sin redogörelse för läget i Albanien med att konstatera att många unga män flyttade till Italien och Grekland på 1990-talet. I den andra fasen efter millenniskiftet utvandrade även många kvinnor.

– I den tredje fasen, från 2015 framåt, är det främst unga välutbildade människor som flyttar från Albanien, sade Shahini och påpekade att vissa kan flytta redan innan de fyller arton år.

Den senaste folkräkningens resultat har inte ännu offentliggjorts i Albanien men Shahini menade att det är viktigare hur befolkningspyramiden ser ut än hur många invånare ett land har.

– Om vi inte har de unga och de utbildade, går det inte att tala om demokrati, påpekade han och menade att många unga förhåller sig skeptiskt till det politiska livet i Albanien.

– Det handlar inte bara om ekonomin som man ofta har tänkt att är orsaken till varför unga emigrerar.

Enligt Shahini tänker många unga i Albanien på kvaliteten av utbildningen och karriärmöjligheterna. En fjärdedel av de unga är inte med i utbildningssystemet, vilket är nästan dubbelt så många jämfört med EU.

– Utbildningssystemet svarar inte på arbetsmarknadens behov och de unga utbildar sig inte till de yrken som arbetsmarknaden behöver. Sedan måste de göra något helt annat än det de har studerat. En till viktig orsak för att emigrera är hälsovårdssystemet.

Shahini konstaterade att turismen och IT-sektorn är de branscher som har hög produktivitet för den unga generationen men att Albanien behöver stöd från EU.

Hamza Pecar från Bosnien inledde med ett skämt som berättas om övergången till demokratin efter Jugoslavien där man hade haft kommunism med marskalk Tito som diktator.

– Man hade allt på Titos tid men man fick inte tala om sådant som hade med landet och dess politik att göra. Nu kan man tala om allt men man har ingenting.

Pecar redogjorde för att många åkte till Tyskland efter 1990-talets krig, arbetade där för att sedan återvända till Bosnien.

– År 2006 upphörde USA med deras direkta engagemang i demokratiseringsprocessen, konstaterade Pecar och menade att det ledde till en tillbakagång.

På 2010-talet var det fritt fram att flytta till EU och det gjorde många unga. Nu bor en majoritet av bosniska medborgare utanför landet och i dagsläget vill hälften av de unga lämna landet.

– Pengar var en viktig orsak, man ville ha högre inkomster.

Pecar berättade att en vän till honom hade sagt att fast det skulle gå att tjäna mycket pengar i Bosnien, vet man inte vad man kan köpa med pengarna och vad man kan investera dem i där.

Enligt Pecar behöver man dubbelt så många arbetande människor i Bosnien och Hercegovina i relation till antalet pensionärer än vad man har nu. Relationen borde vara att man har tre människor i arbetslivet för varje pensionär.

Innan kriget år 1991 fanns det 4,4 miljoner människor i landet och i den senaste folkräkningen år 2013 var siffran 3,5 miljoner. I dagsläget antar man att folkmängden är någonstans kring 2,7 miljoner.

– Tyskland, Österrike, Schweiz är populära länder att emigrera till, konstaterade Pecar och nämnde att tyskarna rekryterar vid arbetsförmedlingen i Bosnien. I Schweiz berömmer man hur duktiga arbetare och hur välassimilerade bosnierna är. Emigrationen leder till tillbakagång i Bosnien. Det enda undantaget är kantonen Sarajevo.

– Socialdemokraterna och liberalerna introducerade välfärdsreformer i kantonen Sarajevo.

Sedan var det Katerina Kasovska som redogjorde för läget i Nordmakedonien. Hon påpekade att 30 procent av medborgarna bor utomlands där man letar efter en högre levnadsstandard.

– Det finns många orsaker till att folkmängden minskar, men många unga emigrerar. Enligt Kasovska och Kalevi Sorsa-stiftelsens nya rapport uppfattar de unga Nordmakedonien som ett delvis demokratiskt samhälle. De ser brister i landets demokrati. Korruptionen, nepotismen och klickväsendet har lett till att unga som flyttar ut har låg tillit till demokratin.

– Deltagande i den demokratiska processen uppmuntras inte, medborgarnas behov uppmärksammas inte och de unga är minst nöjda med det politiska systemet. Sociopolitiska motiv hänger ihop med de ekonomiska när det gäller emigration. Man måste bekämpa korruptionen, nepotismen och klickväsendet för att de unga skulle tänka två gånger innan de emigrerar.

Antti Häikiö från inrikesministeriet berättade att han har arbetat på Balkan med nationsbyggande och hjälpt olika länder med den civila krishanteringen.

– Har dessa samhällen blivit normaliserade så som vi hoppades? frågade sig Häikiö och besvarade sin fråga med att påpeka att EU fortfarande sysslar med krishantering i både Bosnien och Kosovo trots att det har gått decennier sedan man har slutat kriga. Man säger till lokalbefolkningen att de måste bära ansvaret men de unga i regionen svarar att de inte ges möjlighet till det.

Häikiö varnade också för EU-ländernas strävan att utlokalisera fångar och asylsökande till Västra Balkan. Italien har slutit ett avtal med Albanien där man vill placera asylsökande som vill till Italien till Albanien så länge processen är pågående.

– De unga i Kosovo som blev färdiga från gymnasiet efter kriget är nu 43 år gamla och de vackra löften de fick då har inte infriats, konstaterade Häikiö.

Brendan Humphreys från Helsingfors universitet ställde en publikfråga till panelen om arbetslöshet.

Shahini konstaterade att arbetslösheten är ett problem i Albanien men att det är viktigare att undersöka orsakerna till problemet.

– 56 procent av de unga hör till arbetskraften. Man har en låg genomsnittslön. Den privata sektorn har mycket låga löner i Albanien. Den som arbetar för ett callcenter i Italien eller Tyskland får högre betalt. Turismnäringen finns främst i Södra Albanien, men där händer ingenting under hösten och vintern. De flesta möjligheterna för de unga finns i huvudstadsregionen, i Tirana med omnejd.

Pecar berättade återigen ett skämt. Den här gången gällde det folk som köar till arbetsförmedlingen. Någon säger “kan jag gå förbi i kön, jag är försenad från jobbet”. Med det vill Pecar poängtera att det finns en grå ekonomi i Bosnien och Hercegovina.

– Arbetsavtalen är korta och man kan inte planera för att skaffa barn. De unga vill ha arbeten med högre lön men systemet är instabilt hos oss.

Kasovska konstaterade att arbetslöshetsnivån i Nordmakedonien är nu 14 procent, om den var 36 procent för tio år sedan.

– Över 90 procent av de som fortsättningsvis är arbetslösa saknar läskunnighet i praktiken.

Jelena Simić, Ledjon Shahini, Matti Niemi och Miapetra Kumpula-Natri. (Foto: Topi Lappalainen)

Den andra paneldiskussionen handlade om EU:s utvidgningsprocess. Simić påminde om att rapporten hon själv har skrivit tillsammans med Matti Niemi kommer att publiceras senare i maj. Niemi är Åbo stads kontaktchef och har tidigare arbetat som statsministerns specialmedarbetare. I den andra panelen fanns Simić, Niemi, Shahini och EU-parlamentarikern Miapetra Kumpula-Natri.

Niemi underströk att EU:s utvidgning borde mötas med reformer.

– Utvidgningen är en geopolitisk nödvändighet men för att det ska genomföras på ett framgångsrikt sätt, måste det mötas med reformer, sade han och betonade att reformerna borde gälla rättsstaten, beslutsfattandeprocesserna och EU:s budget.

Niemi tog fasta vid president Halonens metafor för utvidgningen som gällde förälskelse och upprätthållande av en relation.

– Man borde kunna förnya äktenskapslöften efter att man har kommit med i EU.

Niemi gick igenom problematiken kring hurpass beredda kandidatländerna är för ett medlemskap. Han påminde om att Ukrainas bnp per capita var 12 procent av EU-genomsnittet före kriget. Västra Balkan har en klart högre bnp-nivå än vad Ukraina har.

När det gäller äktenskap som metafor för EU-utvidgning, menade Niemi att skilsmässa borde vara ett alternativ ifall det inte fungerar. Efter Brexit borde man kunna skapa regler för hur ett EU-utträde kan ske på ett smidigare sätt än vad fallet var med Storbritannien.

Den globala konkurrensförmågan är något som EU borde kunna fokusera på. Niemi menade att EU har haft problem med rättsstatsutvecklingen och gemensamma värderingar och det här är något som bör fixas.

Shahini betonade att det är mycket hög andel av handeln som sker med EU-länderna, en stor del av befolkningen bor i EU och det är därifrån turisterna kommer.

– Vårt öde är att gå med i EU.

Sedan menade han att utvidgningen är något som både kandidatländerna och EU måste arbeta för. Euroskepticismen har ökat efter kriget i Ukraina och det är ett problem att varje land har vetorätt i EU.

Greklands vetorätt är något som oroar länderna på Västra Balkan. En annan fråga gäller länder som Ukraina, Moldavien och Georgien. När är de redo för medlemskap och får Albanien komma med i EU först när de tas in?

– Många unga tänker att ett EU-medlemskap inte kommer att förverkligas under den tiden som de är i arbetslivet.

Shahini påpekade dessutom att Nordmakedoniens nya president Gordana Siljanovska-Davkova vill kalla landet “Makedonien” igen.

– Sådana konflikter kan förlänga utvidgningsprocessen.

Miapetra Kumpula-Natri är fortfarande ledamot av Europaparlamentet men i juli kommer hon att återvända till Finlands riksdag efter tio år. Hon gratulerade Kalevi Sorsa-stiftelsen eftersom frågor som har med utvidgningen att göra inte diskuteras så mycket i Finland.

– Vi vill inte att fler länder jobbar för Putin utan vi vill att de jobbar för demokratin.

Kumpula-Natri hänvisade till att säkerhet är den viktigaste frågan för 75 procent av väljarna i Finland och det här skiljer sig från övriga EU-länder. I Finland är relationen till det östra grannlandet av betydelse på ett helt annat sätt än vad som är fallet i de flesta andra europeiska länder.

– Utrikespolitiken kräver enhällighet i EU om vi inte ändrar på reglerna. Kreml har lyckats kringgå sanktionerna också när det gäller att köpa vapen och det är viktigt att få de nio kandidatländerna med på sanktionerna.

Enligt henne är det en stor fråga huruvida man kan genomföra en utvidgning utan ändringar i EU:s fördrag.

– Nederländerna kan inte ens bilda regering, hur ska de kunna rösta om ändringar till EU:s fördrag? Hotet från ytterhögern är inte bara en fråga som gäller Central- och Östeuropa, det finns också i Västeuropa.

Eftersom Kumpula-Natris stora profilfråga i Europaparlamentet har varit roaming, ser hon speciellt fram emot lättare roaming på Västra Balkan.

President Tarja Halonen hade en kommentar till panelen. Hon tog upp gästarbetarna från Asien i kandidatländerna och påminde också om att inför den stora EU-utvidgningen år 2004 talade man mycket om hur Polen, Tjeckien och Ungern var de bästa kandidatländerna och sedan blev det en hel del problem med länder som först var bäst i klassen.

Kumpula-Natri undrade om det handlar om arbetskraftsbrist eller dåliga arbetsvillkor som har lätt till situationen med gästarbetare.

– Man säger att stödet för EU-medlemskap kommer att sjunka om man inte går fort framåt med utvidgningen men man måste alltid sätta målsättningarna högre.

Hon påpekade att billigare arbetskraft är något som alla sysslar med. När det gäller Polen som ofta påpekas som ett problemfall ville hon understryka att landets regering idag skiljer sig mycket från fjolårets regering. Enligt Kumpula-Natri ger den nyaste politiska utvecklingen i Polen hopp för alla andra, också för Finland.

Niemi undrade om arbetsgivarna i Finland följer alla regler som vi har här och att det här är något som EU kunde bevaka.

– Vi borde utnyttja de existerande fördragen så mycket som möjligt för att inte ha nya folkomröstningar men vill vi ha de här reglerna eller vill vi ha något annat?

Enligt Niemi hör det till demokratin att det kan bli ett nej i en folkomröstning.

– Vi borde trots allt kunna tala om ändringar till EU-fördrag.

Shahini belyste läget med gästarbetarna ur Albaniens perspektiv.

– Det kommer folk från Östasien, de stannar en månad i Albanien och så fortsätter de vidare till EU-länderna.

Han tog fasta på att Albanien inte har tänkt på migranter och deras behov så mycket, eftersom det har varit som många från Albanien som har flyttat ut.

Återigen betonade han att länderna på Västra Balkan måste bli medlemmar i EU och att det är nyckeln till bättre fungerande samhällen.

– Utvidgningsprocessen sker allt mer stegvis. Det finns skeden både före utvidgningen och efteråt, konstaterade Simić.

Kumpula-Natri höll med om att det finns stora utmaningar när det gäller utvidgningen. Personligen är hon inte emot ändringar till EU:s fördrag och hon påpekade dessutom att det finns goda förslag till hur man kan få EU att fungera bättre.

Shahini menade att utvidgningsprocessen har sina fördelar men att det gäller att arbeta för att folk förstår vad det går ut på och att uppfyllandet av kriterierna sker stegvis.