– För mig är det ingen större skillnad på vad jag läser på sommaren och annars. Jag läser mycket och är en allätare. Jag läser dock allt för lite skönlitteratur.

Koskela berättar att han läser mest facklitteratur; mycket historia, biografier och samhällsvetenskaplig litteratur.

Koskela har valt ut tre biografier som han har läst i sommar. Den röda tråden i de här böckerna är makt. Alla tre böcker handlar nämligen om män med makt.

The Man Who Ran Washington: The Life and Times of James A. Baker III av Peter Baker och Susan Glasser

The Man Who Ran Washington av Peter Baker och Susan Glasser. Foto: Calle Koskela.

Den första boken handlar om James Addison Baker III. Den 93 år gamla Baker, född 1930 i Houston, Texas, är en republikan som har innehaft många tunga befattningar i den amerikanska politiken. Han har bland annat varit Vita Husets stabschef, finansminister och utrikesminister.

1988 blir Bakers goda vän George Bush den äldre USA:s president och Baker, som redan har skapat ett rykte om sig i den amerikanska politikens huvudstad Washington DC, blir utnämnd till utrikesminister mitt under det kalla krigets sista år. Det är framför allt det här som Baker blev känd för.

– Det är intressant att läsa om diplomatin på den här höga nivån, då kalla kriget håller på att ta slut. De gamla kommunistländer i Europa faller samman, Tyskland återförenas och USA försöker se till att allt går lugnt till, samtidigt som man inte heller vill provocera Sovjetunionen som ännu finns kvar fram till årsskiftet 1991-92.

Koskela beskriver Baker som en praktisk handlingsmänniska som fick saker och ting att hända.

– Baker anses fortfarande idag vara väldigt kompetent som utrikesminister. Han var ganska ointresserad av ideologier. Baker var en väldigt praktisk människa. Han brydde sig inte särskilt mycket om historia, utan han brydde sig om vad som händer just nu och vad man skulle kunna göra för att lösa de problem som finns i nuet.

Koskela läser upp ett citat som han anser vara rätt så beskrivande för Bakers politiska karriär.

– ”Det finns tre typer av problem. Det finns enkla problem, det finns svåra problem och det finns omöjliga problem”. Baker brukade säga att han ignorerar helt de enkla problemen, för dem kan vem som helst sköta. Han ignorerar också de omöjliga problemen, för om de är omöjliga är det ingen idé att ens försöka. I stället satsar han all sin tid och energi på de svåra problemen, berättar Koskela.

Boken bygger på intervjuer med olika personer som har känt och jobbat med eller emot Baker; vänner, familj men också politiska motståndare. Koskela beskriver det som en traditionell biografi som berättar om allt från hans privatliv till hans politiska karriär.

Koskela rekommenderar boken åt alla som är intresserade av amerikansk politisk historia och om kalla krigets slut.

– Den här boken kan jag också rekommendera åt folk som drömmer om ett USA där saker och ting faktiskt fungerar och där USA faktiskt är en aktiv aktör som gör gott i världen, tillägger Koskela.

Memoirs av René Lévesque (översatt till engelska av Philip Stratford)

Memoris av René Lévesque. Foto: Calle Koskela.

Följande bok handlar om den kanadensiska politikern René Lévesque, född 1976, död 1987. Den fransk-kanadensiska politiska ledaren Lévesque är mest känd för att ha startat den fransk-kanadensiska separatiströrelsen i Quebec.

I Quebec talar omkring 90% av befolkningen franska. Bakgrunden till det här är att Quebec var en fransk koloni fram till 1700-talet. Relationen mellan Quebec och det engelskspråkiga Kanada har alltid varit komplicerad. Ett exempel på de starka motsättningarna var när Kanada drogs med i andra världskriget. De fransktalande medborgarna var inte särskilt intresserade av att ta värvning under den engelska kronan och var oroliga över att det skulle bli värnplikt i landet.

– En av de här killarna som inte ville gå ut i kriget på Englands sida men som nog ville gå ut i kriget för att bekämpa nazisterna var René Lévesque. Lévesque ville inte strida i brittisk uniform så han gick frivilligt med i den amerikanska armén i stället, berättar Koskela.

När Lévesque återvände från kriget styrdes provinsen Quebec med ett järngrepp av en konservativ högerpopulist vid namnet Maurice Duplessis. Quebec var en stagnerade provins och den fransktalande befolkningen hade det sämre ställt än den övriga befolkningen.

– Det var dålig utbildning, dålig hälsovård, de flesta var ganska fattiga och trots att majoriteten talade franska var franskan nästan som andra klassens språk i provinsen, berättar Koskela.

I början av 60-talet genomgick franska Kanada en så kallad ”tyst revolution”. Liberalerna tog makten i Quebec och började reformera provinsen ekonomiskt och utbildningsmässigt. Lévesque, som hade blivit en populär programledare i franska Kanada blev minister i det nya, liberala Quebec.

Lévesque bröt senare med liberalerna och grundade ett eget parti: Parti Québécois, PQ. Partiet arbetade för ett större självstyre i provinsen Quebec. 1980 drev partiet genom en folkomröstning om självständighet för Quebec som självständighetsanhängarna förlorade. Sju år senare dog Lévesque, men hans parti fortsätter att påverka självständighetsdebatten i Quebec. 1995 hölls en ny folkomröstning som självständighetsanhängarna än en gång förlorade, men denna gång med en mycket liten marginal.

Koskela tycker det är inspirerande att läsa om en man med en stark övertygelse och som har lyckats åstadkomma en förändring i sin hemregion samt påverka debatten i hela Kanada även långt efter sin död.

– Jag tycker det är intressant att läsa om den här typen av politiker med idéer om att splittra ett land och vad det är som driver och inspirerar sådana politiker och ideologer.

Koskela tycker att det är intressant att många av de som driver på självständighetskampen och som talar om att värna om den franska kulturen ofta är tvåspråkiga kanadensare.

– Det här är ett mönster som upprepar sig också på många andra håll. Om vi tittar på ledare som har stått i fronten för sådana nationalistiska rörelser så har de ofta inte själva varit särskilt stereotypiska för gruppen som de jobbar för.

Koskela berättar att man inte behöver vara särskilt insatt i Kanadas politik eller historia för att läsa boken.

The Power Broker: Robert Moses and the Fall of New York av Robert A. Caro

The Power Broker av Robert A. Caro. Foto: Calle Koskela.

Den här boken håller Koskela ännu på att läsa, men han beskriver den som en ”klassiker med stort K”. Den har vunnit många pris, bland annat Pulitzers pris för biografier år 1975.

Boken handlar om tjänstemannen Robert Moses som under flera årtionden styrde över stadsplaneringen i New York och han hade stort inflytande för att vara tjänsteman, berättar Koskela

– Det var nästan så att han styrde över borgmästarna och politikerna. Han gjorde mycket gott förstås men han var ganska hänsynslös och det är klart att det kan vara en farlig situation när en person som inte egentligen är folkvald får för alt för mycket att säga till om.

Koskela beskriver att boken handlar om makt och hur man använder makt.

– Robert Moses visste sannerligen hur man använder makt.

Koskela beskriver hur författaren Robert Garrau ser på makt.

– Han skriver att han inte tror på det klassiska talesättet att ”makt korrumperar”. Han tror i stället att makt alltid avslöjar ett och annat om personen som innehar makt.

Koskela beskriver boken som en stark läsupplevelse.

– Jag förstår varför den här boken har fått så många priser, alltså den är fantastiskt välskriven. Jag har inte läst den färdigt ännu, men på basis av vad jag har läst kan jag varmt rekommendera.

Tema: Makt

Koskela anser att de här tre böckerna framställer tre män med väldigt olika förhållningssätt till den makt de har.

Koskela beskriver Lévesque som ”idealisten”

– Han har sitt projekt som han tror på och han jobbar för det.

James Baker beskriver han som ”pragmatikern”

– Det är kompetens som är hans varumärke. Han bryr sig inte särskilt mycket om stora idéer eller visioner, utan han vill bara att saker och ting ska fungera bra.

Robert Moses beskriver han som ”cynikern”

– Han får jättemycket makt och blir så förälskad i makten han har att det blir svårt att skilja på honom och det ämbete han har.

Koskela anser att man bör fundera på makt och vilka egenskaper man vill se i sina politiker och förtroendevalda.

– En orsak till att jag läser är att man lär sig att se världen från olika perspektiv och då förstår man snabbt att världen inte är svartvit.

Han anser att man lär sig empati genom att läsa.

– Man lär sig att åtminstone förstå att det finns människor som kan se på världen och som kan se på ganska konkreta politiska frågor på ett helt annat sätt. Då kanske man lär sig förstå hur de har kommit fram till sin egen åsikt. Åtminstone lär man sig kanske att respektera den.

Koskela avslutar intervjun med en hälsning som är en referens till en gammal reklamfilm med Jörn Donner.

– Lukeminen kannattaa aina.